Aftonbladet – 23 februari 1871, sida 3

KrigSscIniIngen, om denna ar ändamålsenligt ordnad, nemligen punktlighet, ordentlighet, påpasslighet, vana vid samverkan med andra och lydnad för förmäns föreskrifter, arbetsamhet och fysisk kraftutveckling, alla af sådan art, att deras egande i hög grad måste befordra såväl de enskildas som nationens ekonomiska kraft. Om härordningen tillika kan inrättas så, att den också främjar den intellektue!la, sedliga och religiösa bildningens utveckling, så måste detta också ekonomiskt komma folkets förvärfskraft till godo. Det ligger i öppen dag, att en härordning, grundad på folkbeväpning i na anmärkta hänseende kan ega ojemförligt stora företräden framför hvarje annan, som låter fördelarne af den militära uppfostran tillgodokomma endast mindre afskilda delar af folket. I det förra systemet är det åtminstone tänkbart, att de ekonomiska kostnaderna i någon mån eller till fullo motsvaras af den allmänna förhöjningen i ekonomisk daglighet. I det senare systemet är hela kostnaden städse en, må vara nödvändig upp offring, och den ekonomiska duglighet, som äfven derigenom kan hos dithörande individer utvecklas, kan endsst undantagsvis, vid utträde ur krigstjenst eller genom eftersättandet af denoa komma nationens ekonomiska arbete till godo. Beträffande åter kostnadens belopp kan naturligtvis intet ovilkorligt företräde gifvas åt det ena eker det andra systemet. Kostnaden for en stående yrkesbär beror nemligen på dess storlek och kan alltså med minskvivg af denna också sänkas hura lågt som helst. Det är endast under antagande af lika storlek och godhet, som en jemförelse kan vara möjlig mellan kostvaden för en stäende yrkeshär och a folkhär. Men under detta antagande mäIste 0 jemförelse af den direkta kostnaden ödvändigt ytfalla tillden senares fördel, hufivodsakligen emedsn i det förra fallet underhåll, sold och öfning måste kostas på redan jfärdigbildade soldater, hvilket icke kan vara janpat än stor misslushållning. Häremot kan å andra sidan anföras dep indirekta och i viss mån ej beräkneligat kostnad, som uppkommer genom den arbetstid, om går förlorad tör de till krigstjenst uppbådade medborgarne. Rättvisast vore utan tvifvel, att denna tid blefve dem fullt ersatt efter dess värde, i hviiket fall en fuliständig jemförelse mellan de båda systemernas bela kostnad kunde ske Men ehuru enligt vår åsigt en slik ersättning bör lemnas, kan den blott blifva approximativt riktig för den stora mängden, men det är tydligen omöjligt att dervid fästa afseende på det större värdet af der -ene-eller andres uppoffrande årbetstidg i följd hvarefl de, hv:lxas.tid är mera dyrbar än det med-! gifna dagstrektamentet, i sla fell icke få im ftilkölast erextt. Köstnadejemtörelsea an I måste ögopskentigemd vär! fåntfip vt e bercende, dels a längden Fel Öingsid, som för. feårorgarers full) tindior skrigioka utbilmivg är eordgänglig, i els aden ålder, i hvilket ö ningarne före-l. Al Je ndigdte efter mannaålderns inträde i e, desto mindre dyrbar bör and taget den dertill förbra10. mera hör dekså krigsäsbim folkiljpfostrahde, svinst; to nationalekono; up. vägande eller? öfverträffande ) q fö. tusten af arbetstid bnder ji vå kr På ufoörandet af Tuikfeväpvis gstarken, heror alltså i väsentlig min Hess etonumiska icsulat. Klartvär, att öfi bör inskrävkes till det minst möjga, som är erio decdkgt för vivnarde al fullgodt resu!tat samt att den bör förläsgas till den lensdsälder gom tör hvarje särskild medbösgare kan vara imest lämplig. i 3. MNärordningen bör tillika vara sådan, att den i möjligaste måt:o främjar utvecklingen af folkets intellektuella, sedliga och religiösa krafter. Dessa kratter är det törnämligast, som testämma framgårgen af nationens deltagande i det allmärt menskliga kulturarbetet. Det är derföre samhällets pligt att icke. försam-: ma något tillfälle. till. deras utveckling: Ar! hågon samhällsinstitution: på det hel för dem skadlig; -motverkar samhället genom dennäj: sitt eget ändamål. Endast genom tillväxten al dessa krafter kan deti längden bibehålla el verklig sjölfständighet. äfven med omedelbart. afseende på landets försvarsförmåga, är. den barmoniska, såvidt möjligt fullständiga utvecklipgen af dessa krafter af afgörande betydelse. Det är ytteret intelligensens öfverlägsenhet söm föreäkrar den SKAR serade menriskan dess seger öfver vildeb. Utan sedligt ailvar hvilar mannamodet på bräcklig grund: De yppersta trupper, om hvilka verldshistbrien taiat, hafva städse varit sådane, hos hvilka den religiösa hänförelsen varit en lefvande. kraft, t. ex. Gustaf Adolfs och Carl XII:s. gudfruktiga krigare eller. Cromwells jernsidor,. Vid bestämmande afhärordningens grunder fordras derföre stör varsamhet, att icke folkets andliga krafter på något sätt tillbakasättas. Särskildt måste uppmärksamhet fästas vid den fara, som una er ailmän folkbeväpning möjligen kan uppstå genom vapenöfningarnes inverkan på familjeförbållandena,. : Eno längre tids kasernlif måste alltså i görlii gaste måtto undvikas, likasom bärordningent ej må vara sådan, attden tvingar medbor-! garen att afhålla sig ifrån familjebandsknyi ö tande eller väsentligt försvårar detta. För öfrigt är det klart å ena sidan, att om härordningen är sådan, att hon i dessa vigtiga afseenden inverkar menligt, det från allmänt medborgerlig synpunkt är en fördellt att inskränka dess menliga inverkningar tilll( ett så ringa antal som möjligt till en yrkes-(4 armö; men å andra sidan att, om man Jyc-1 kas ordna denna sak på sådant sätt, att ifrå-( varande vigtiga mål genom härordningens. verksamhet främjas, det från samma syn-: punkt måste vara önskligt att utsträcka här: ordningens omfattning till alla medborgare. I 4. Härordningen bör, slutligen, också varalt ordnad på det mest tryggande sätt för den politiska friheten och säkerheten samt för utvecki lingen af en god medborgerlig anda: i Detta mål vinnes endast i ringa grad ge-l nom en stående här. Tvärtom kan en så-l) dan, såsom erfarenheten visat, missbrukas( såsom medel att undertrycka. den politiska ; friheten. Hären blir dessutom i sådant fall alltför lätt en från and.a samhällsklasser af-: söndrad kast, hvars från dem skilda lefnads! vanor och åskådningssätt lätt kunna verka li derhän att härens medlemmer missakta an-; dra samhällsklasser och af dessa i sin ord-! ning missaktas eller betraktas med misstro-: