Aftonbladet – 23 februari 1871, sida 2

Tycker du det? först och främst ville ingen menniska hafva dem och så fick jag hyra plats för dem i ett magasin, ty jag kundeej lägga dem på gatan. Till sluts måste jag göra mig af med dem, ty de frättes alldeles bort. Af rost, förmodligen. Åh nej, det var ej rosten utan hyran som frätte dem. Karlen — ty de äro riktiga skälmar derborta — begärde så orimlig hyra så jag måste låta sälja dem på auktion: Jag fick ej mera än tjuguåtta pence för alltihop. Men nog kan jag räkna i alla fall, det är jag säker på Pastor William Yorke var ej alldeles så säker på den szken och tänkte för sig sjelf att Rolands utsigter ej voro särdeles lysande. Renskrifningen är bara för tillfället, fortfor Roland. Jag väntar på att få någon mm syssla i statens tjenst, Vincent orke hoppas jag skall. förhjelpa mig derkop sedan ban pu fått makten i sina häner. Gerald gaf sin bror en blick, som uttryckte både harm och förakt. Han sjelf ämnade draga fördel af Vincents inflytande och ämnade ej tåla någon rival, ej ens den som hade så ringa utsigt till framgång, som Roland: Det bästa du kan göra är väl att återvända till Port Natal, sade han vresigt. Här kan det aldrig blifva något af dig. Men jag vill blifva något, Gerald. Om jag bara riktigt kom mig för, så skulle det nog gå sedan. Du brukade ej förr vara särdeles fsllen för strängt arbete, Roland, sade William Yorke. Jag hade då ej nött bort min stolthet och lättja i Port Natal. William Yorke höjde på ögonbrynen. Gjorde du det der ?