Aftonbladet – 23 februari 1871, sida 2

något, och man hoppades då, att den värsta faran var öfverstånden. Karnevalen i Rom börjades den 11. Corson var öfverallt garnerad med läktare, loger och ståplatser. Ofverallt svajar trikoloren och alla bära den trefärgade kokarden. Men den intelligentare delen af befolkningen, skrifver en korrespondent, känner sis tryckt. Underrättelserna från Florens äro nedelående. Den liberala romerska pressen fördömer enstämmigt de eftergifter, som i den nya garantilagen göras prestpartiet, Kammaren, säger man, har skapat en stat i staten. Den 10 föreföll ett egendomligt uppträde i kyrkan San Ignazio. Den bekante jesuiterpatern Curcio höll här ioför en talrik samling af åhörare en af sina vanliga predikningar mot sakernas nya ordHa Mannen råkade ordentligt i extas, kallade dem som röstat för plebiscitet eländiga slafvar under de sämsta lidelser, skurkar och svin. Han blef till slots så pittoresk, att majoriteten af församlingen utbrast i ett skallande skratt, hvarpå patern med ögon blixtrande af ursinnig förbittring lemnade predikstolen.