Aftonbladet – 22 februari 1871, sida 2

tid endast varit en aldrig upphörande sjelfförebråelse. Vi bära en mask för hvarandra: Gud gifve att jag måtte dö, innan jg tvi gas att lyfta den! för hennes skall, ja, för hennes skull! Han lyftade hatten från sin panna och aftorkade de svettdroppar scm samlat sig der, samt fortsatte att gå af och an i halfskymningen. Men icke för en minut kunde han förjaga den sorg som tärde på hans hjerta, eller den hotande skugga som skymde för hans blick. Var det mörksens furste som icgaf mig denna vilda passion för Louisa Joliffe? Ja, det måste hafva varit så. Alltsedan den olycksaliga stund då jag stod vid altaret med benne, har min synd hvarje ögonblick stått lifligtför mig. Hvarföre kunde jag ej låta henne vandra sin egen väg under det jag gick min? Gud hjelpe mig! ty jag älskar henne ännu, med en kärlek hvars like sällan funnits, om min far eller någon annan kastar skugga på henne är det som dolkstygn för mig. Så länge jag kan, skall jag skydda henne — Här afbröts hans morolog af Roland Yorke. Föga anade denne i sin sorglöshet hvilka bittra sjeltbetraktelser hans ankomst för tillället gjorde slut på. Efter hvad förut blifvit berättadt, gick Bede in och Roland följde Annabel Channing till hennes aftonbesök. Kort derpå körde ekipaget fram och Bede om ut för att hjelpa sin hustru i vagnen. Följer du ej med 0ss? frågade hon, då won såg honom ämna stänga vagnsdörren. Nej, io i afton, jag har göromål hemma.n Trumpen nu igen, Bede? Han tycktes ämna svara något, men teg, omot henne var han aldrig trumpen, det isste hon nog. Vagnen ruilade bort med ienne och Bede lyfte på hatten med ett små