Aftonbladet – 21 februari 1871, sida 1

,stade förmodan, så tycktes den likväl väcka I hans intresse, Nej, svarade mr Ollivera. Nej, nej! Charles Willetts beteende har visserligen synts örbehållsamt, men han svarsde nu lugnt och jöppet. Han säger att han gjort det till en regel för sig att inte blanda sig i andras angelägenheter, och han skulle ej brytt sig om denna, ifall han nu ej blitvit tillfrågad. Jag tycker visst stt det är orätt af honom att ej förat hafsa yppat förbållandet, men jag tror i alla fall att han talat sanning, Nu måste jag lemna er, ty jag har mina tjensteåliggandep. Bede följde sin kusin ut och ämnade sedan gå upp för trappan. Hans får roade honom tillbaka. Hvad är det?, frågade Bede. Hvad det är? — jag önskar tala med dig om detta. En annan gåog, min far. Middagen väntar. Du försummar ej middagen, om huset höll på att störta tillsamman, utbrast mr Greatorex med någon hetta. Vill ni ej komma, gir? Nej. Jag bryr mig ej om middagen, jag dricker te i mina rum. Saker inträffa här, Bede, som göra mig bekymmer, om de ej bekymra dig. Bede gick med en tung suck. Kanske var han mera bekymrad och hade störra skäl dertill än bans far, men han bemödade sig att ej låta märka det mera än nödigt var. Gäster voro samlade till hans bord, dock endast några få. Da voro inbjudna af mrs Bede för att seden följa henne på operan. (Forts.)