Aftonbladet – 21 februari 1871, sida 1

Men hvad kan du göra dervid? upprepada Bede sin fråga. Hvad det än må blifva, så skall jag ej besvära dig dermed, Bede, lydde svaret. Det synes mig — jag har sagt dig detta en ng förr — att du är likgiltig för om skuggan blir qvar öfver min broders minne. Hvad förorättsde han dig, att du skulle så löna honom ? Himlen är mitt vittne att j2g önskade befria honom från denna skuggar, yttrade Bade med allvar, nästan rörd. Men om jag ej förmår det — om jag är ur stånd att se buru det skall tillgå — hvad vill du jag skall göra? Du har ständigt med köld åse:t mina sträfvanden eller ock gäckats med dem. Nej, Henry, jag har varit missnöjd, trött, om du så vill, vid det ständiga upprepandet at den åsigt som jag ansett vara ett misstag sf dig. Jag kan ej bjelpa att jag verit ur stånd att finna någon annan lösning af fråan än den som juryn gaf. Hvad John beträffar, så skulle jag gerna hvad ögonblick som helst, alltsedan den stund jag såg honom löd, gerna hafva offrat mitt eget lif om det kunnat återställa hans. Förlåt mig, Bede, om jag yttrade mig förrastadt. Jag borde naturligtvis ej harmas öfver att du och andra ej kunna se med mina ögon. Tro emellertid att Charles Willett har sagt sannt.o Ja, kanske är det så, medgaf Bede. Williamp, inföll mr Greatorex, som varit rdjupsd i tankar och zu talade med låg st, det kunde väl inte vara möjligt att — att — Charles Willett var hans mördare ? En blixt sköt fram ur Bedes mörka ögon det han fästade dem på kusinen. Um kan j trodde på möjligheten af denna framka