Aftonbladet – 21 februari 1871, sida 1

Men hvad kan göras som ännu ej skett? frågede Bede. Jag vet inte, men något är dock möjligt. En sak har jag alltid varit viss på — att om Johns lif förspildes genom rmördarehand, så skall Försynen i sinom tid bringa den brottslige i ljoset. Det är ett sacnt ordspråk att missgerningen blir ej fördold. Jag tror likväl inte att det alltid bevisst sin riktighet, återtog Bede med drömmande uppsyn som om hans tenkar varit upptagna at något annat. Somliga fall hafva aldrig blitvit upptäckta. Inte inför verlden,, medgaf mr Greatorex, pmen jag har en orubblig öfvertygelse om att aldrig begicks ett uppsåtligt mord af mean eller qvinna, utan ati någon fanns som i sitt innersta misstänkte den brotielige huru ban in sökte dölja sin atskyvärda synd. Näran ej en qvinna i samrenhang med pågot dylikt, min far, det plågar mig att höra. Bede talade i den något retiiga ton, han ofta numera begagnade. Mr Greatorex tillskref den ett utbrott af hars kroppsliga illamående. Qvinnor hafva begått värra dåd än män,, anmärkte den gamle. — Mr Oilivera tog ett steg framåt. ij Om men eller qviona begick detta dåd — 1emligen mordet på min älskade broder — och sedan nedrigt lät skammen drabba den skyldige, lät honom begrafvas som en buod och tvingade bans anhöriga att tro borom nava förverkat bimlens nåd — det vet jag nte., sade presten. Mena ifrån detta ögunolick skall min ibärdighet ej tröttna. förrän len bragt sanningen i ljuset. Vägen har varit lång och mörk, jag har etundom förlorat modet ock min ifver hade måhänds svalat, men denna upptäckt har skett för att förebrå mig och sporra mig på nytt.