Aftonbladet – 19 februari 1871, sida 3

DPANMARE. Den 11 dennes promulgerades den nya lagen af regeringens förande, i händelse af konungens omyndighet, sjukdom eller frånvaro.. Erligt -!enona lag skall konungen, då hap genom sjosdom eller bortresa blir hindrad att föra egeringen, öfverdraga dess törande åt tronföljaren, om denne är myndig eller åt en rik: föreståndare, Kan konungen icke sjelf träff. bestämmelser i detta hänseende, skall s:atsrådet oförtöfvadt sammankalla riksdagen, som, om den anser det nödigt, uppdrager regeringen åt kronprinsen, om han är myndig, elier väljer en riksföreståndare, som ska! vara en myndig och till tronen arfberättigad ;rins eller follmyndig man, som har dansk inf.diogsrätt och bekänner sig till evangelisk-lntriska kyrkan. Den berömö2 läkaren professorn och konferensrådet UV. Bang firade den 14 dennes sitt 50-åriga jubileum såsom ledamot af akademiska konsistorium i Kjöbenbavn. F. Barfod börjar den 23 Febr. i Kjöbenbavn en serie föreläsningar öfver Nordens historia. I tisdags böll professor Svend Grundtvig i det nordiske Oidskriftselskab ett föredrag om forntidsminnen i folkets mun och särskildt om ett större fynd af sådana. Till följd utaf en af bonom är 1844 utfärdad -och 1854 upprepad anmaving till alla och enhvar att insända hvad som ännu lefver på folkets läppar af gamla visor, sägner, ätventyr och andra lemningar af forntidens religiösa och poetiska framstöllvingar, har han mottagit meddelanden från 400 personer i de mest olika lefnadsställningar. — At dessa hafva 150 insändt folkvisor från medeltiden, upptecknade så som de äunu lefva i gemmalt folks minne. Nu för tiden är det blott hos allmogen vi ficna dessa orntidslemningar, bevarade genom muntlict fortplantande från slägt till slägt, men förhållandet är dock ej så, att visorna tillhöra allmogen mer än någon annan del af danska folket. Det går med dem som med de syniigs minnena från medeltiden; möbler och annat bohag från den tiden måste nu sökas hos bonden, de ha till stor del vandrat ned till hans stuga från herregården, der seder och bruk ej bibehållit sig sä oförändrade som hos honom. Visorna voro ännu