Aftonbladet – 18 februari 1871, sida 2

organiserade krafter alt förfoga öfver som å stora nationer. Talsren ingick derot bitande och skarp kritik ver det nuvarande köbinets örelagit inom armen och fiottan; Sö tta på samma tid dö det af sina diplomaiska sgenter och särskilt af lord Cisrendon lifvit voga underrättsåt om den fara som tade Europas fred genom den med hvar g allt starkare spänningen mellan Frankoch Prenssen. Den fara lord Clarendon tselt blo? verklighet och kriget öl kike och Tyskland bröt ut. Och ät mig fästa husets uppmärksamhet på kaakteren ar detta krig, Det är intet vanligt rig, som kriget melian Preussen och Österika, eiler det italienska och Krimkriget. Det en tysk revoliition; en större händelse för pa i politiskt hänseönät; än det skall d d sjelt i socialt, en störrö res och med den franska i förle. Ingen enda af de pringen af eder utrikespolitik, nu för sex månader sedan erkändes 0 som cxiomer, fiones nu mera ingen diplomatisk tradition helt och hållet bortsopad. Vi , nya ioflytelser, nya okända r, med hvilka det är svårt att kämpa, wmuedan de ännu äro höljda i dunkel. Vi förr i detta has ha debatter om den j Lord Palmerston, en op (praktisk man om någon, inrättade härefter s utröstning och kure, och vi ha ett bref från mr Guizot till den på bänken midt emot, aras absolut nödvänMen hvad har verkpa? Jemnvigten har blift helt och häller förstö.d, och det land som ionr verkniogarna af denna stora dring är England. Nåväl, hvilken är crata följden af den rubbning i jemnåstadkommits af detta krig, som fast tror att detta laud skulle na, om vi varit energiska och fört Den törsta följden är att Ryssland nppsäger traktaten at 1856. Det fions i ing i diplomatiens historia så öppet igt som Rysslands uppsägelss af sag. — Men det sltra märkväruppsäselefråga är det jestäts regering gick sag det ar furst Gortsch et är för mig fullkomlig t ille pästan vera frestsd mans vore en dröm, hade sd art händelsen verkrde hennes majestäts sig med grefve t utmärkt man, t ien svår fråga de. Men ban ister i Preussen, en makt som ej var i Krinkriget och bvirs et duvkel och tvetydig. geuhet mr Odo Russell att räcfråga grefve Bisma ck. Och grefve Bismarck svarade: Som jar hör, är er re:g ytterst indignerad öfver Rysslands golse af 1856 års tördrag. Nå, jag per också att det är en mycket utomordentlig handling; men det är ej mer än tre månader sedan es fpromierminister förnekade det mest högtidliga fördrag rörande mitt land, nemligen det som garante ade min cuon hans sschsieka provinser Och rued deuma cyniska hjertlighet som utn ärker grefve Bismarck tillade ban sirext derpå: Men lika godt, jag vill se till hvad jsg kan göra; jag skall föreslå en koaterens. Den pråktiska följden af en konereus, den känna vi. Des är Ät I skänken Ryssland abeolution för dess stora förbrytelse, och sedan skall ioträffa hvad som allvid intröftar vid konferenser, der Ryssland är en af deltagarne, och isyaaerhet der Preussen äfven är med, att Ry id vinner sitt syfte. Det har blifvit sagit att et hemligt fördrag före kriget I blitvit ingånget mellan Ryssland och Preussen. Jag här ej ru såstå det. När jag vliv fult förvissad om tillvaron af ett sådant rdsag, skall jeg öppet framlägg faktun på detta ram. Jag mig dock föranledd att förklara, att om hennes mejes regering. vär bon meddel de sig med grefve Bismarck rörande 1856 års fördrag; var okovnig om tillvaron om ea sådan skriftlig öfverenskommelse, bon var högst illa underrättad, men om hon kände dess tillvaro och det oaktadt pjorde den appell till grefve I Bismarck, som ledde till denna konferens, då, säger jag, var hernes bandlipgssätt sf en iimycket allvarsam art, och denna föreamlivgs klander skulle då för keane vara ett mycket lindrigt straff. Sedan tal derefter yttrat sig om händelserna i Italien och förhållandet till Amerika, fortsatte ban: Sådana äro de förhå!landen vi ha att gå till mötes. Och som bland de ämveb, jag omnt, det icke 8 något epda, som ej saniikt skall hringss å bane til vår bebandunder loppet ar denna session, har det synts mig icke vara clämpligt, att på den dagen en allmän ö:versigt blefve framunderhuset är af de jöjjder af dessa stora händelser, som skola häsflyta ur kriget mellan Tyskland och Frankrike. Staternas heta maskineri är rubbadt, det finns icke en enia uppgörelse mellan staterna, som ej blifvis bruien eller betraktas med misstänksamn förtroende, och dåt är mycket ; t med hvart och ett af de läader, Pp jsg häniydt, skola vi nödgas diskutera våra diplomatiska örverevskommel ser och de na gällande stipuiationerna. Efter min verksamhet i detix hus hoppas jag kuuna tördrista mig att säga, att jag aldrig varit en 8 k. alsrmist. Jag bar aldrig, förestorat de faror som vårt land haft att utstå. Jag kan tillägga, att jag aldrig varit vän af en iobleodniogspolitik, ebuwu jag dock ej är lig att underetöda hvad man kallar nonutervention uader alia omständigheter. Jag fullkomiigt, att Englands förhållanden till FAMILIES ISSN arspojke, så har jag visst intet att invända, om min snor och Annabel lemna sitt samtycke, Jag vet iogen som jag hellre ville hafva till svåger, jag tycker mera om dig Aa min andra avsters Man William Yorke.n