Aftonbladet – 17 februari 1871, sida 3

I I Men fienden öfveröste nu de tappre landtvärns! männen med granater, kartescher, mitrailleuseoch . jgevärseld på ett sätt, som öfvergår all beskrifning. Det var likasom ett fruktansvärdt oväder, som glog ned med ett hagel af jern och bly. På återtåg var icke att tänka, men lika så litet på att I tränga framåt. Många kastade sig ned på snön :loch väntade hvart ögonblick att blifva dödade eller sårade. Många af dessa tappre män funno här sin död; andre, som nyss stodo i sin fula mannakraft, blefvo på några få minuter hjelplösa krymplingar, under det mången, som icke hoppades på räddning och redan anbefallt de sina åt i Guds beskydd, slapp oskadd undan. I denna frukI tansvärda belågenhet mellan de båda skansarne I förblef manskapet en stund. Då saktades fiendens eld något. Natten utbredde sitt täckelse öfver de fasansfulla syner, som utbredde äv rundtomkring. Många krigare vältrade sig i sitt blod, under det de döendes qvidande hördes från alla håll, och hvar och en, som förmådde det, TO på magen tillbaka för att komma ur skotthåll för de fiendtliga kanonerna. Plötsligen bröt fienden fram för att taga återstoden af bataljonen till fånga. Femte kompaniet fann sig nödsakadt att söka sin räddning i flykten. Hvar och en som kunde sprang, och många, som icke kunde komma med, ropade på bjelp, men tyvärr förgäfves. En stor mängd kom tillbaka utan gevär. Åndtligen uppnådde manskapet parallelen utmattadt af strapatser och ångest. Bataljonens förlust kunde först bestämmas, då den följande morgon mönstrades. Den har mistat omkring 350 man. Af femte kompaniet saknades 64, af det sjette 5 man. Af sjunde kompaniet hade endast en underofficer, en trumslagare och 47 man kommit tillbaka. Alla de andra hade råkat i fångenskap. -Af-åttonde kompaniet saknades 56 man. Tjenstbara voro i det hela vid bataljonen endast 311 man. En korrespondent från Neufchatel till Times gifver under den 4 dennes en skildring af det i alla hänseenden eländiga tillstånd, hvari de franska trupper beforno sig, som öfverskredo schweiziska gränsen. Så snart telegrafunderrättelse-kom till Neufchatel om att 500 man franska trupper skulle komma dit, vände sig! den internationella understödeförenirgen till invånarne med begärsn, att de såskyndsamt; som möjligt måtte begifva sig till jernväg stationen med de lifsmedel de noder lepget af en timme kunde få tillsammans, och inbyggarne åstadkommo verkligen så mycket, att det icke blott räckte till för -enhvar sf de utsvultne: soldaterne, utan för ännu en gång till så måoga. Man kunde se qvionor af de fattigaste klasserna skynda till stationen med den soppa och de potäter de tillredt för sina egna familjer, och fransmännens tacksamhet var stor. De kastade sig öfver allt ätbart som de kunde komma åt. De voro nästan alla trasiga samt alldeles utan strumpor. Här och der såg man en sidat utan hufvudbetäckning eller en zuav med en preussisk pickelhufva på hufvoadet i stället för den röds fezen, förfärdigat under vägen. Soldaterna klagade, att deras officerare föriådt dem, och oficerarne sköto-skulden 4å soldaterna, fom, eter hvad de sade, saknade al disc:plin och icke ville gå i eldar; med ett ord, man hörde endast misstroende och klagcmil på ömse zidor. Soldaterna berätiade, att de irratfram och åter bland bergen längs gränsen utan att veta hvar de voro och utan att på rågot sätt känna till fiendens ställning, De blefvo efter hand mer och raer inspärrade dels genom gin egen armås reträtt, dels deri genom att preussarne, med hvilka de då cc då hade skärmytslingar, ständigt ryckte närmare. Då de icke vågade upptända någon eld och då deras e.et brödförråd ver foll-! ständigt uttömåt hade de icke haft vågot annat att förtära än de rå potates som de funnit i de öfvergifna byarno och de hade icke druckit anvat än snövsttep. Svält och umbäranden af alla slag hade slutligen tvun-, git dem att gifva sig åt de schweziska trup-; perna i Pontarlier. Emedan fall af tyfus; och koppor visat sig bland soidaterna fingo de icke tillåtelse stt lemoa stationen, men; blefvo två timmar senare sända med ett tåg till Genöve. Ett lika stort antal, som 8n0kom samma afton, inqvarterades i en afstadens kyrkor. Den 31 i förra n ånaden an-! kommo 3000 man, hvilka sila befunno sig ij samma eländiga tillstånd. Vid deras ankomst hörde man många rop på charpie, emedan: de smärtor de till hälften kylda såren förorsakade de olycklige soldaterna öfvergimgo hangerns plågor. De 4 denves hade redan 20,000 man passerat genom Neufchatel. Hästarne. befunno sig om möjligt i ett ännu värre tillstånd. Emvedan det var brist på foder blefvo de sålda för 2 å 3 rår stycket. Endast -turcos arabiska hästar betaltes med omkring 8 rår. D2 hade hållit ot bättra än de andra. De 60.000, hvilka tillsammans nedlade vapnen, mediörde 450 kanoner och mitrailleuser. En korrespondent från Lyon till Independance vill veta, att närmaste orsaken till det elände hvari Bourbakis arme råkat och hans i följd deraf fattade förtviflade beslat, skall vara en korsikansk leverantör som underlåtit att uppfylla sina ingångna förbindelser och tagit till flykten ned ena betydiig penniögsumma som han lyftat i förskott, Tillståndet inom tyska armåerna. En korrespondent till Neue Freie Presse skrifver från Versailles: Från Versailles till Chartreg gå sedan någon tid bantåg med soldater, men man sger här i Versailles ingenting deraf, utom rå sin höjd när några trupper af vår Loire armå från bangården stappla genom gatorna Men är detta verkligen preussiska soldater, i freden högtberömda genom sin stela hållning och sin propret6? Man måste verkligen a0stränga sig för att känna igen uniformerna och sedan ännu mera för att kunna tro hvad man sett. Man behöfver alls icke berätta oss, att vår Loire-armå fruktansvärdt lidit i alla strider,: biväaker och på de. stora marscherna i vioterkölden. När vi 8e ett dussin af dessa tappre stappla fram på gatorna i Versailles med sin inqvarteringssedel i handen, så läsa vi hela deras hjelteoch lidandesbistoria i deras väder bitna, grofva ansigten, i lemningarne af deras gamla uniforme, i hela derag om dödlig trötthet och matthat vitvande utseende. För nägra dagar se dan, just då Jules Favre och general Besaufort befunno sig i Rue Neuve hos grefve Moltke för att söka fred, såg jag en liten tropp sådana margdörer linka fram genom dan nvyfkaot vöntanda märgden Mad möda Art skor och stöflor såg man iycket litet; de fiesta hade fastnat 1 snön; en del soldat-r hade ersatt dem med träskor, som de sjeltva j a j i l j ; i l j ; ; 1 j j l ; q 1 t j t E t I c t c j i f g d r t f 5 E i 8 f 8 Vv t s pr