Aftonbladet – 17 februari 1871, sida 1

kunde göra någon invändving mot att gilts sig med dep som hade en sådan plats. Dej är fasligt svårt at: hitta på något! Jag undrar om unga Dick — eller Vincen som han hellre vill heta — inte kunde ske ffs mig någontiog. Han är rätt hygglig bars let inte blir tråga om pengar. Jag skall gå till honem i morgonp. Roland steg upp för att taga ett nytt pap. perm men märkte att han glömt det qvar ;å rån. INA, det var mig ett spratt! jag undar om jag skal! springa dit och hemta det. Arvetsrommen äro naturligivis stängda, mer jag kunde ju låna pygkeln at Bede om jag träffar på honpom. Sagdt och gjordt. Roland kastade på st rock och hatt samt ilade åstad. Nära måot för sia vandricg uvptäskta hopg socbba hlick med någon förväsiog att Bide C torex stod i skuggan af dst motsatta huset synbart upptagen med att betrakta de upp ysta fönstren i sitt eget hem, hvarifsån hördeg sor) al skratt och glada röster. Rosnd slöt deraf a fer santigheten någan tustbarhet fågick deruppa, hvilken husets herre ville undvika. U:an krus gick han fråm til honom. Ni tyokar inte om dot der, sir?, sade har ned en viok ät det förnodade sällskapet derIppe. Jag ken just inte säga, genmälta Bede och avrett upp ur sia drömmande ställning vid det oväntada tiiltalet. ,Saken är denx ortfor han, som om han ansett sig h ö klara hv eh on stod der, satt jig h hatt så mycket att srubbla på den sena tiden och jag stod här försänkt 1 mina tankar. Ars Bedo Greatorex tycker om säliskaps tf, det 2jorda hon som Loulsa Jolffen anmärkte Roland förtroligt.