Aftonbladet – 16 februari 1871, sida 2

tyrelsen atlerva.des med acklamauon. pHerisionan af Östergötland var närvarande vid ammankomsten och deltog i förhandlingarne såsom ordförande. — Stora teatern gaf i går Don Juan ör i det närmaste fullsatt salong och synnerligen animerad publik. Fru Michaeli skänkte nu som alltid donna Annas herrliga parti en ädel och högstämd tolkning och öfverträffade i den förra arian måhända allt hvad hon hittills i den roll presterat. Hon hyllades efter detta nummer med dubbel inropning af auditoriet, som likaledes egnade allt erkännande åt hr Willmans kraftiga framställning af Don Jaan. Hr Dablgren anmäldes indisponerad och don Ottavios arier uteslötos. Hr Janzon, hvars uppträdanden man är skyldig intresse på grund af den ganska rika begåfniog, som lofvar honom en god framtid under utöfningen af artistkallet, gaf denna afton för första gången Leporellos roll. Han sjöng sitt parti, om vi undantaga ett litet förhastande i sextetten, både korrekt och smaktullt och inlade särskildt i katalogarian samt reciterandet en finess, som vida är att föredraga framför det väl starka karrikerande, för hvilket rollen å vår scen ofta nog varit utsatt. Å andra sidan är obestridligt att den unge skådespelaren under framställningen af en Leporello, vida mer hygglig och sympatetisk än vi förr fått lära känna honom, förfelade åtskilligt af den outtömliga komik, som en motsatt uppfattning åtminstone mera nitiskt tilgodogör sig. Framtiden kommer att utvisa huruvida hr Janzon genom ökad förtrolighet med uppgiften förstår att hitta en fullt lycklig medelväg, och om så sker, har han dermed uttagit ett synnerligen betydande steg framåt på konstnärsbanan. Aro hr Janzons: utseende och hållning icke de för Leporello lämpligaste, så passar hr Weiss — hvars förmåga som komiker vi gerna erkänna -— änna mindre att återgifva guvernören. Hans stämma företedde i den makalösa finalen åtminstone styrka nog att motsvara sånguppgiften, men intonationens osäkerhet störde temligen betydligt den goda effekt, som tack vare denna röstinstrumentets kraft kunnat vinnas. Efter operans slut inropades hrr Willman och Jazzon. ene — Mein dua tantarn Pain caoccan Af Tros