Aftonbladet – 16 februari 1871, sida 1

Det är den der gentlemannen som alltid säger att han måste träffa er, Sir,, invände den bestörta flickan. Jag har gått till sängs! röt Gerald, gå din väg och säg honom det., Hamish Channing hörde från trappan bura regeln sköts för dörren, Ati Gerald Yorke hade svårigheter var sannt nog, men om han gjorde sitt bästa att förekomma dem torde vara tvifvelaktigt. Så scart Hsmish kom hem, satte han sig ned för att se öfver Geralds bok. Ailtefter som han vände bladen i de trenne delarne, föll en skugga af missnöje och sviken förväntan öfver hans ansigte, Arbetet var ioke det minsta ändrad, allt var detsamma som i mavuskrivtet. oken var i sjelfva verket som Hamish bedömt den, usel och värdelös. Den tycktes omöjligt kuvna räkna på framgång, ingen skulle hafva tålamod att läsa den till slut, IHamish var bedröfvad för Geralds skull, han kände sig frestad till högljudd klgan, Plötsligt erinrade han sig recensionerna; deras välteliga loford, det fins smickret, det slösande berömmet, Oaktadt sitt uppriktiga missnöje brast ban ut i ett godt skratt vid tanken på huru den intet anande ubliken, skulle lockas i fällan, (Forts.) STENS TER SST