Aftonbladet – 16 februari 1871, sida 1

om ditt arbete, det är slatadt som jag hörs, sade Gerald och lutade sig mot fönstret för att se efter någon på gatan. Man kan aldrig afgöra hvilken framgång ett arbete kan få, så länge det endast är manuskript. Man kan veta hvad det bör få. Bör! Sådant gäller inte mycket nu för tiden, gunsten gör allt. — Fan må taga karen l Denna välönskan gällde en person som nyss gått förbi fönstret och nu ringde på klockan. Gerald såg orolig ut. Låt ej ditt lugn störas af sådana saker lävgre, sade Hamish vänligt uppmuntrande. Det mäste blifva bättre nu. Hafva föriäggarne ännu betalt dig något? Bestala mig! inföll Gerald förargad, ade fordra att få de pengar jag är dem skyldig. Dot blef äfverenskommet att jag skulle förskjuta femtio pund för att få boken tryckt, men jag har ännu ej varit i stånd att betala dem. Gerald talade sanning. Förläggarne, hvilka ej hade 1eda på mr Yorkes foanser, men förlitade sig på att det ej kunde vara någon fara med en person i bans ställnivg — som letde i stora verlden och hade aristokratiska slägtförbindelser — hade på god tra antagit hans ursäkt fär uteblifvandet af de femtio punden och låtit trycka boken på deras egen bekostnad. Nu erinrade de honom likväl derom och hade gifvit mer än en vink om att en uppgörelse råste hållas, Huru j:g skall blifsa dem qvitt, vete fara, anmärkte (jeraid. Hvar skall jag få femtio pund ifran ?n Boken bör väl lemna några inkomster då den blifvit så förordad, sade Hamish, men god natt, min vän, jag måste gå. Winny sägar att du har ett annat exemplar hemma och har lånat mig detta. : Tag det om du villb, sade Garald, som hörde pigan komma i trsppan och visste hennes ärende. Hvad vill det säga utbrast han wred, så fort hon kom i dörren, Jas Jar ju förbjudit er att släppa ig nås, om a tnarne. Hurq vågar på göre 3