Aftonbladet – 16 februari 1871, sida 1

ROLAND YORKE) Af mrs HENRY WOOD. Öfversättning från engelskan. Hvarför det? Han skulle tro att jag hade satt mig ien stor skuld som han vore tvungen att betala. Dessutom är han så fasligt stolt. Ni får aldrig tala om det för bonom, mr Channiog. Huru tror han då att edra utgifter blifva betalda? frågade Hamish. Han tänker aldrig derpå, svarade bon ifrigt. Så länge man ej plågar bopom med att begära betalning, så bryr han sig ej om räknisgarne eller vill höra talas om dem, men nog borde han förstå att miss Cook jemnt plågar mig och vill ha penvingar. Ack! mr Chapniog, jag tror jag vill dö, för jag står inte ut längre; Ellen vet nog, att jag inte står ut. Ja, Hamish och hans hustru visste att Winooy ej var den som förmådde kämpa emot verldens stormar, icke heller kunde de se benne bjelplös utsatt för dem utan att träda emellan. En bror till Winny — Gerald var ej okunnig derom — med samma oförmåga .som hon att bära bekyrmrens börda, hade bevisat huru föga han var i stånd dertill, gevem att söra ett bedröfligt slut både på dem och allt annat. Då skoräkningen blef obetald, så kommo de bit i dag och voro ohöfliga mot Gerald, ty jag hade lofvat att de skalle få penninär, fortfor Winny. O! han blef så ond! han förbjöd mig alt köpa skedon och sade att barnen kunde gå barfota tills vi finge bättre råd. Om de nu komma med räkningen i morgon igen, så får jag springa min väg, fest Fredy är sjnk. Fredy var den äldsta af de små flickorna Kitty och Bosy de yngsta. Om hon nu får messliogen, så få de ) Be Ä, B. nr 1—14, 16—22, 24—33,