Aftonbladet – 15 februari 1871, sida 3

I ken lågornasi rof. I huset bodde enkan Bolla Jönsdotter och hennes dotter Johanna, hvilka med knapp nöd undgingo att blifva innebrända. En ko och ett får, som förvarades i uthuslängan, kunde deremot icke räddas. Man misstänkte geInast att olyckan föranledts genom mordbrand, I men några bestämda bevis på hvem som var den skyldige funnos icke att tillgå. Det har nu emelllertid lyckats landsfiskalen Wirn att genom ni: Itiska undersökningar afslöja den hemska förbrytelsen. Förhållandet är följande: På omkring 100 famnars afstånd från den nedbrända lägenheten bodde torparen Nils Carlsson och hans hustru Helena Olsdotter samt deras dotter. Den senare hade sedan någon tid idkat handel, men då den i närheten boende Bolla Jönsdotters dotter Johanna följde exemplet och etablerade en liten handelsrörelse, som bar sig förträftligt, emedan hon hade både bättre och billigare varor än 1:ed täflerskan, blef Helena Olsson, hvars dotter ligen måste upphöra med sin handel, ytter bittrad och beslöt att hämnas. Sedan hen ter gått till sängs en afton, smög sig Helena bort till Bolla Jönsdotters bostad och anlade eld i uthuslängan, men först gedan hon fyra gånger förnyas försöket, gick hennes onda uppsåt i fullborIdan. Hon återvände då hem, och vid 3-tiaen väckte hon sin man och underrättade honom om att elden var lös hos Bolla Jönsdotter. Hon blef kort derefter inmanad i häkte, men nekade på det bestämdaste att hafva föröfvat åen förbrytelse, som lades henne till last. Den 3 i denna månad bekände hon för landsfiskal Wir6bn, vid med henne anstäldt polisförhör, såväl att hon verkligen var den skyldiga som ock alla omständigheterna vid brottets begående. (x. B.) — 8. k. affärsmän. Göteborg den 13 Februari. Vid i lördags i poliskammaren hållen extra 808sion var f.; handelsbokhållaren A. L. Stålbom inkallad att ansvara för det han tillvarrat sig ett piano, hvarjemte handl. L. v. Bötzen till samma tillfälle äfven var inkallad för det han biträdt Stålbom vid afyttrandet af samma piano. Förhållandet härvid är följande. Den 2 äennes hade Stålbom infunnit sig hos en fortepianofabrikör härstädes för att på kredit köpa ett piano. Då emellertid fabrikören icke kände Stålbom, förklarade han att denne endast kunde erhålla in strumentet mot ställande af vederhäftig borgen. Detta förklarade Stålbom vara en lätt sak, enär han var systerson till en förmögen grosshandlare här i staden samt äfven hade en mängd andra goda relationer, Tvenne dagar derefter återkom Stålbom till pianofabrikören företeende en borgen af handelsbolaget L. v. Betzen komp. å 650 rdr för det ifrågavarande pianot, och skulle af detta belopp 150 rdr afbetalas om sex månader samt Be dermera 41 rdr 67 öre i månaden jemte ränta tilig hela skuldepi vore betald. Då emellertid fabrikören icke kände firman Betzen komp. frågarde kan Stålbom. hvad densamma gjorde för slags affärer, hvarpå 9. svarade att den handlade med spanmål och värdepapper samt att dess namn vore utmärkt godt. Pianot blef derefter transporteradt till ett af Stålbom uppgifvet hus vid Köpmansgatan, Bärarne, som verkställde transporten, funno det emellertid besynnerligt att pisnot insattes i ett rum som i det zärmaste var oeldadt, hvarför de drogo misstankar om att det icke stode så rätt till med pianoaffären samt härom underrättade säljaren, Denne gjorde sig nu litet närmare underrättad om firman Betzen, och då de upplysningar som erhöllos ej voro synnerligt animerande, ansåg han sig böra anmäla saken i poliskammaren samt begära handräckning för pianotå återbekommande. Detta hade sig emellertid icke så lätt, men sedan. polisen erhållit kunskap om att Stålbom försökt pantsätta pianot samt Stälbom oaktadt kallelse icke velat infinna sig i poliskammaren, blef pianot under polisens uppsigt afhemtadt och återfördt till säljaren för 2ct icke bli förstördt i den Fsämpliga lokalen, der det fått sin gate. Fabrikören hade emellertid redan förut terlemnat den bekomna borgensförbindelsen till Stålbom, under förklarande att denne antiogen måste återlemna pianot eller ställa annan, godkänd borgen för detsamma. Stålbom å sin sida hade under tiden i Beczens samp uppgjort kontrakt med pantlånaren Karth om pianota öfvertagande af denne för Då det skullg afhemtas i ofvannämrd Köpmaäsgatan för att aflemnas till Ka t emellertid (såsom återstäldt till säljaren re der tillfinnandes, hvarpå Stålbom gjoråe anmälan i poliskammaren, att ett piano genom inbrottsstöld blifvit honom frånstulet, men att han var tjufvea på spåren. N Vid förhöret i lördags voro såväl Stålbom rom Båtzen pergonligen närvarande samt förklarade att det ingalunda varit deras afsigt att bedraga säljaren, utan skulle de nog ordentligt ha fullgjort sina förbindalser, hvilket för dem ej vore någon särdeles svår sak. Det upplystes emellertia att Betzen och Stålbom visserligen hade två kontor å Köpmansgatan, hvilka blifvit förhyrda af Stålbom, men att gen förres affärsverkeamhet under de senare åren hufvudsakligen bestått: i att på kredit köpa varor, hvilka sedermera kontant och till underpris med det snaraste realiserades. Värdshusidkerskan Adla Andersson, som äfven var närvarande vid förhöret, upplyste vidare att hrr Stålbom Betaen en afton för några dagar seden infynnit sig å hennes värdshus, der de intagit åtskillig förtäring, men passat på tillfället att då de voro ensamma i lokalen skyndsamt aflägsnpa, sig, utan att liqvidera sin skuld. Då hon ioke var nöjd med detta, följde hon och en anvan person de båda herrarno — hvilka vid aflägsnandet haft så bråatom, att de icke gifvit Big tid att taga ytterrocken på sig, utan endast kastat densamma öfver axeln — och lyckades få fatt i Stålbom i ett hus tvärs öfver gatan, der han sökte gömma sig. Emellertid fick hon endast Stålboms hatt, hvaremot Stålbom slet sig lös samt sprang upp och ned flera gator utan hufvudbonad samt förföljd af värdshusförestånderskan och bennes hiträde. Hvarken Stålbom eller Betzen kunde betala de för förtöringen fordrade 2 rdr 25 öre, hvarför poliskamwmaren förelade Stålbom, som reqvirerat varorna, att innan aftonen erlägga liqviden; om så ej skedde, skulle anmälan derom göras i poliskammaron, då andra åtgärder skulle vidtagas mot honom, Sedan Stålbom förklarat sig icke ha något emot att pianot stannade i säljarens förvar tilldesc det antingen blifvit betaldt eller fullgod borgen ställts för detsamma, lät polfskammaren saken dervid bero, tilldelande de båda herrarne en stränc . ning för att vidare befatta sig med dylika aktioner. (G. P.) — Öfvervåtd. Carlskrona den 11 Febz, Den1 December 1870 blef torparehustrun Fjin Ingelsdotter i Allsjömåla af sin son Sven Pettersson utan föregående ordvexling öfverfallen och med en lie tillfogad 4 djupa 2—3 tum långs sår i hufvudet, nträngande i och skadande sjelfva benkalotten; att 3 tum långt sår tvärs öfver venstra öfverarmen; ett 2 tum långt sår å ryggen vid högra skullerbladet, samt flera sår i venstra banden och dess fingrar. Af dessa skador ansågos till en början de först omnämnda vara af lifsfarlig beskaffenhet och hon vårdades en tid på lasarettet. Under ransakningen med Sven Pettersson, som genast inforslales til! länscelfängelset, befanns att han var sinnesrubbad, hvilket först märktes sistlidne höst, äå san under plöjning började köra ialla möjliga riktingar och utan ordning, Hans fader fick en tid med biträde hålla vakt om honom. Orsaken till våldet uppgaf han vara, att hans mor höll tillo ned en annan person och att dessa beslutit vuIsarödja honom, men att han för att rädda sitt if, skulle döda sin mos. Efter tagen kännedom om Gota kningensadlingarne i målet bar sundhetskollegium meddelat det uciåtande: att rangakningsanälingarnes innonäll gifva anledning antaga, att ettersso7, säväl vid den åtalade gerningens begäade, Bom ock då han af fängelseläkaren doitnr