Aftonbladet – 15 februari 1871, sida 2

kaså gerna kunde han hafva tänkt på en lock papegojor och han erkände det öppet. Vi Eonde ja inte behöfva några, mrs Jones, : i ee Mrs Jones fnyste på ett ganska bestämdt sätt. Jag känner dem som minst behöft dem och ändå fått de flesta. Roland hade ej ett ord till svar. Han drog ingeligt i sins polisonger tills miss Rye hördes komma in. Mra Jones började lägga ihop sitt arbete. Hör, mrs Jonee, Jag tycker mycket om barn — ni skulle se huru väl jag kommer sfverens med den der lilla söta Nelly Channing — jag bryr mig inte om ifall det blir on hel skara, men huru går det med de små kräken om det blir knappt om födan i huset ? Deri ligger just svårigheten, mr Yorke. TJUGONDE KAPITLET. Recensioner. Gerald Yorkes bok var utkommen. En företagsam förläggarefirma hade åtagit si dess utgifvande och den blef inom kort tid synlig för publiken. Recensioner, hvilka upphöjde dess törtjenst och skönhet ända till skyarne följde den tätt i spåren. Icom en senda vecka syntes kritiker såväl i den stora morgontidningen, som i hvardera af de tvenne förnämsta veckotidskrifterna. Hvar och en sjöng dess lof och ansåg att allmänheten cj på åratal blifvit hugnad med något som kunde jemföras med detta ovärderliga arbete. Hamish Channing satt i sitt skrifrom med de tre recensionerna framför sig och hans ansigte visade tydligt den fröjd de beredt honom. Hede han sjelf varit föremål för detta ifliga bifall kunde ban ej hafva känt större glädje, Hvad Gerald måtte ha ändrat myc