Aftonbladet – 15 februari 1871, sida 2

vu OMUTVUULILIaL UTE HG I UC vill ARAMlelnuv kommit. ne I dag öppnas formligt i Bordeaux den föramliog som skall afgöra öfver den stora frågan: red eller krig. Som vi i går sågo, har hon kväl redan dagarna förut, oaktadt hon ännu j var fulltalig, hållit förberedande sammanräden. Så i söndags och måndags och sannokt äfven i går. Söndagens session föreedde en scen af gripande högtidlighet. Det ar den då Jules Favre, som på ett par daar skyndat ned till Bordeaux från Paris, ippträdde och å egna och sina kollegers ägnar i folkrepresentanternas händer nedade den makt de under så svåra och utordentliga omständigheter utöfvat. Telegraen har meddelat oss de manliga och patrioiska ord hvari han fullgjorde detta värt. straxt derefter återvände fan till Paris och Versailles för att fortsätta underhandlingarne m en förlängning at stilleståndet. Om karakteren af den nu i Bordeaux församlade nationalrepresentationen kan ej längre vågot tvifvel råda. Det är en församling der ulla de gamla partierna äro mer eller minlre starkt representerade, men der det konstitutionella är det ofantligt öfvervägande. Af de i förgår kända valen, och de uppgingo ill rågot öfver 600, voro 20 bonapartistiska, 53 legitimistiska, 150 republikanska, men 400 orleanistiska. Det är dock högst sannolikt, att i den sistoämnda kategorien äro inberäknade många representanter som, utan att vara afgjorda anhängare af en monsrkisk restauration till förmån för huset Orleans, skola rösta för upprättandet ar ett verkligt konstitutionelt statsskick under hvilka yttre fo:mer som helst, Detta parti är älven ett fredsparti. Det vill fred, äfven med uppoffringar, för så vidt segraren uppställer sina fordringar så att Frankrike med heder kan ingå på dem. Hvad ordviogen mellan de öfriga partierna beträffar, skifta uppgifterna. Medan ett telegram från Bordeaux af i förgår låter republikanarne intaga rummet näst orleanisterna och legitimisterna först komma i tredje rammet raed ett betydligt mindre antal deputerade, vill Kreuzseitung veta, attle gitimisterna skola vara i så stor styrka representerade i den nya constituanten, att majoriteten väger emellan dem och orleanisterna. Detta är dock ögonskenligea ett misstag. Berlintidoiogen känner utgången af 750 val, cåledes 127 mer än Bordeauxtelegrammet, men skulle än alla dessa senast tillkomna utfallit till fördel för grefvens af Chambord anhängare, hvilket ej är mycket sannolikt, hade dessa ändå ej kommit upp till hälften af dena fraktion som i dat ofvsnnämnda telegrammet benämnes den ,orleanistiska,. I ett öfverensstämma dock båda uppgifternas: det är i det förkrossande nederlag som bonapartisterna lidit. Trots alla ansträngningar hade de endast kunnat uppbringa sina kandidaters antal till 20 på 623. I intet faktam her måhända den omhvälfniog som egtrumi Frankrike sedan plebiscitet af den 8 Maj gifvit sig ett så klart och slående uttryck som i detta. Journal officiel för den 4 innehåller ett uttalande af regeringen, hvari hon försvarar den afslutade konventonen om en vapenhvila. Sedan hon omnämnt Faidherbes och Bourbakis nederlag och anmärkt att så godt som ingenting kuvnat uträttas genom underhandlingarne i Versailles, fortsätter hon Det var vår lott att nödgas tåla allt, som vi ej genom öfvertalelser kunde afvärja. V gåfvo efter, då ett fortsatt motstånd skull varit gagnlöst och brottsligt, och vi hoppa des finna räddning i aktningen för nationen suveränitet. Om vi förstå att lära af olyc kan, skall ej allt vara förloradt. I erkännandet af att vi uppfylt vår pligt, skal verlden skänka sin aktoing åt hvad vi gior och folken ej neka oss sitt deltagande. Til sluts uttalas en tacksägelse till det engelsk: folket för dess högsinnade beredvillighet at sända Paris understöd; den franska rege ringen, säger hon, ser deri en borgen för ec fast vänskap, som skall underlätta öfverens stämmelsen i uppfattningen af de gemensamma inotressena. Dagen innan detta med. delande stod att läsa i den officiella tidnin gen hade Favre tillsändt lord Granville er not, hvari han tackar honom för öfversändandet af litsmedlien. Jag ser häriv, skrif ver den franske utr:kesministern, en underpant på den samdrägt, som skulle förens alla nationer till ömsesidig bjelp, i stället fö att utrota hvarandra med kriget. Paris trösta sig med tanken att det uppfylt sin pligt oci med de bevis på aktning och sympati de mottager.