Aftonbladet – 14 februari 1871, sida 3

. gjordes genast, men han var försvunnen, när kar 3 Täterna på en stege kommo ned till vattnet. A ) ledningen till hans vandring förbi ledstängern , och fram till den afsides belägna öppningen ke 3 fel af hans kamrater eller hans närmaste förmt i hvarken förklaras eller anag, och ingen anleinir finnes att antaga det han med afsigt velat fö I korta sina dagar. Pettersson, som var en sto I växt karl och en kraftfull arbetare, var omkrin 30 år gammal och ogift. I — I göndags afled å serafimer-lasarettet grufa betaren A. P. Klang från Stafs grufvor, hvilke I dagen förut infördes med båda händerna sönde: I krossade och hufvudet illa såradt, iföljd af ex plosion af ett dynamitskott, under det han var sysselsatt med dess utkratsande i grufvan. VY fästa uppmärksamhet vid denna varnande olyck: händelse, säger D. N., emedan under sistlidet å en mängd personer i följd af dylika olycksfall a samma anledning: blifvit å lasarettet. införda, d flesta med åtminstone en för alltid förderfva hand. En förordning förbjuder visserligen ovård sam behandling af dynamit och uttagning af dy namitpatroner ur bergsskott, sedan antändningel misslyckats; men olyckorna uppkomma likväl all tid genom åsidosättande af denna förordning föreskrifter samt derigenom att till dynamitpatro nens antändning begagnas krutskott i stäl!et fö I föreskrifven knallbatt, antingen för att inspar den senare, eller af brist derpå. När det för bjudna krutskottet begagnas till antändning, bän der det alltför ofta att vid förladdningen tändtråden skadas, så att krutet ej brinner af. Er oförsvarlig snikenhet att likväl begagna skotte föranleder då till det obetänksamma försöket at! utkratsa förladdvingen ofvanpå krutet, för att inlägga en ny stubintråd. Vid detta arbete med metallstake och hammare antändes krutet ytterst lätt, eller ock exploderar dynamiten genom blotta stöten. Vid ofvannämda olyckstillfälle var arbetsförmannen i grufvan, som anbefallt utkratsningen, sjelf närvarande vid den vårdslösa behandlingen af skottet, dertill bärande på ryggen en krutpäse af flera skå!punds mnehåll samt en mängd dynamit-patroner i fickorna. Han omkullslogs sjelt och fick lindrigare skador vid explosionen, men undgick på ett förvånande sätt att alldeles massakreras iföljd af gin utrustning. Måtte bekantgörandet af denna händelse föranleda, att, till skydd för dem som arbeta med bergsaprängning, förordningen noga följes och endast tändning med en och stubintråd begagnas vid dynamitskott! i: — Fyrtioferm timmar mellan Malm Hjöbemhavm. En korrespondent till SnällPosten meddeiar följande om åe vedervärdigheter, som under nuvarande klimatiska förhållanden äfven inom det sydligaste Sverige kunna möta en resande: Jag kade varit några dagar i Malmö och ämnade. resa öfver Helsingborg till Kjöbenhavn, hvarför jag lördagen den 28 Jan., kl. 3, 5 2 e. m. köpte biliett till jernvägen till Helsingorg. På min förfrågan, om något binder fanns för framkomsten svarades: .nej, icke det ringaste. Jag afreste då med bantåget kl. 5, och var 20 minuter derefter i Åkarp, Hvarefter tåget efter vänligt kort uppebål gick vidare. Men vi bade icke kört mer än ungefär fem minuter, då-tåget.stan: nade i snömassor; lokomotivet kopplades af, och der sutto vi ku till kl. 9,38 i köld och blåst. Se. dan lokomotivet blifvit skottadt loss, och en tredje passagerarevagn kopplats till; blefvo vi inpackade här, och så körde vi vidare;-såmt kommo till Lund kl. 10,2. Der-var alltmörktsgrinderne stängda och dörrarne lästa. Efter en stund avkommo några af betjeningen, förvånade att se ett tåg, som de ej väntade. Nu vandrade vi omkring i mörka qväljen från ett värdshus till.ett annat, och det dröjde länge innan man kunde få lögis. Kk 7 följande morgon var jag åter vid stationen; inga biljetter såldes, och ingen underrättelse kunde erhållas om våg gick eller ej. Efter 2 timmars väntan kom låget från Malmö, och så foro vi till Eslöf. Här stod förra dagens uppgående snälltåg ännu qvar; något tåg hade under gårdagen ej afgått till Helsingborg, och man trodde ej att något skulle afgå för dagen. En mängd resande voro samlade i Esöf, hvilka legat der öfver natten, sedan de degen förot afgått från Malmö med morgons och middagsågen. Ömsider fingo vi till vår glädje se, att kl. 2 kom trafikchefen för Helsingborgsbanan med en redje klassens vagn ochvi begåfvo oss vidare, amt kommo 10 minuter: derefter till Trollenäs, ler vi sntto i snön i två och en half timmar, hvarfter vi hunno till Helsingborg kl. 7 på qvällen. Följande dagen kl..9 gick ångbåten till Helsingör, ch kl. 2 var jag i Kjöbenbavn efter 45 timmars esa. Jag vill härvid tillä, att hade jag icke il Malmö Tått svar act inga hinder voro i vägen, så ade jag icke gifvit mig i väg, och det förefaller nig oriktigt, att icke vederbörande på linien hade elegraferat till stationen att redan strax vid Åkrp fucnos stora snödrifrör, som hisdrade trafiken. Redaktionen afSnäll-Posten anmärker dock härid, att snöyrarn på öppna fälten ofta kan på några niouter göra vägen ofarbar.