I. Jag arbetar för att ej försumima tiden, mr Yorke, jag sitter uppe och väntar på Ailes than Är hon ute och roar sig?, Hon bivistar aldrig några nöjen, men det är ett litet bara sjukt hos Brennarne och Alietha har gätt dit, Hon borde likväl vara hemma nu. Har ni haft roligt, mr Yorke? Ah, tala aldrig om det, wrs J., sådant kommer aldrig i fråga, der fanns ju inte en själ, de tjöto som galningar och man fick nöta ut armbägarne i trängseln, jag går aldrig dit meral Mrs Jones fann ej svaret upplysande, Om det iate fanns en själ der, tur Yorko, hvem behö.de ni då trängas med? Det var inte en menniska der, som jag brydde mig om, utom Hamaish OChanniag och hans hustru. Clare Jolffe var der Också. Kommer ni ihåg henne?, Låt mig se — Ciare var ju den andra 8ystern till mrs Bede Greatorex och ganska lik henne.x Roland nickade. Hon, och jag sutto på en soffa och språkade, ingen ansgan syntes till på nära håll och hon började borätta för mig om mr Olliveras död. Ni skulle ha hört hur bon gick åt sin syster, kallade henne sjelfvisk, falsk och kokett, Nå, bäst som det var, hörde vi någonting som gick i kras bakom 0ss, och när vi vände osa dit stod mr Bede der. Jag hade ej sagt något om hsns hustru, men jag tyckto ej om att han skulle veta att jag hört sädant om henne, och fann mig ganska besvärad. Hvad var det som gick i kras? Åh, Bede råkade knuffa till en springbrunn af mörkrödt glas, så att den ramlade ners, sade Roland vårdslöst. Det var en dyr grannlåt gissar jag och mrs Bede lärer väl hålla väsen deröfver, sedan de främmende gått. Hon kan Jå vara en riktig tyrann. — Mot sin man? Åh det vet jag just inte, men jag menar i sitt hus. Så äro många matmödrars, anmärkte mra Jones, ( Forts.)