Aftonbladet – 14 februari 1871, sida 1

I re I Jaså, mr Yorke? — Önskar ni tala med mig. Nej, sir. Jag kom deroppifråa och hörde af Jeony att miss Channing var här, dsrföre gick jag in att helsa på henne. Hon är ej lycklig här i huset, mr Greatorex, visst folk har sitt humör som vi nog vet och då jag i morgse säg en skymt af hennes ansigte var det rödt at gråt. Jag gick nu bit in för att säga henno att om det kunde bjelpas mad ati vi gifte o33, så skulle kon ej stanna här en dag längre. Jag yttrade det just pär ni kom, mr Greatorex.n Att höra den restige unge mannen tala med så barnslig uppriktighet var nästan attle åt, men mr Greatorex upptattade den känsla som låg på djupet. Jag froktar att mise Ohaxning tycker er förklaring kommit för tidigt, my Yorke. Ni torde kvappt vara i de omständigheter att ni ännu ens kan tänka på att försörja en hustru. Ja, det är just det eom är olyckan,, sade Roland uppriktigt, Men jag fyckte ändå jag ville säga att det ej var god vilja att hbjelpa henne som felades och sedan det nu är sagdt, så får jag önska er godaatt, mr Greatorex. Farväl, Annabel, hör hvad det är för en olåt deruppe, jag undrar på att ej kattorna stämma in i konserten ! Han menar iogenting, sir, sade Annabel blygt och ureäktanda, då Roland gått. Jag hoppas ni ursäktar honom, mr Greatorex, han är som en stor gosse Jag är säker på att han inte menade något itla, sade lagkarlen småleende. Han är lik sin onkel Carrick i godmodig enkelbet. Låt ej hans tsnkläsa yttrande oroa er, kära barna . Boland hastade hemåt och såg gerom den halföppna dörren till mys Jones rum att ljus brann derinne och att hon mot sin vana, t klockan var öfver elfva, änna satt uppe oc stickade. Arbetar pi för att vinna ett vad, mrs fö frågade Roland,