Aftonbladet – 14 februari 1871, sida 1

—— — ER missnöja, ofta till och med röna g:ymma förolämpningar. Roland hade likväl misstagit sig om han trodde att hona skulle vilja erkänna detta förhållande. Jag ser hur det är, du är för ädelmodig att vilja tala om något, anmärkte han efter att förgäfves ha väntat på svar. Du är alldeles för god för att vara här i huset, Aonsbel, och jag önskar bara jag kunde taga dig härtitrån. Tackn, sade hon väaligt småleende, utan minsta tanke på hans verkligry mening, Föra dig från detta hem och tiil mitt eget. Ditt eget! Hon upprepade orden mel oskyldig förvåning och såg på Roland. Ja, jast så. Om jag ej fruktads för att du skulle drabbas af fattigdom, hka som Geralds hustru, så skulle vi gifta oss i morgon dag, Annabel. Oaktadt den bestämda allvarsamma tonen, hvilken lät som om han endast velat ö?vertyga henne om att saken var omöjlig, kände Annabel sig likväl förvirrad. Någon annans samtycke skulle väl också fordras, sade hon långsamt, i det han löste upp en kout på det röda sysilket. Någon annans samtycke! Du menar väl inte att du inte vill ha mig, Annabell, Jag har åtminstone ej sagt att jag vill. Roland brusade upp. Da kan väl inte neka dert:ll, Aonabel, mins du inte att du alltid brukade säga aut da skulla bli min hustru?x Jag var ju ett litet o:örståndigt barn på den tiden., Det bryr jag mig inte om. Du får lof att hålla ord, hvem i all verlden tror du jag skulla vilja ha annat än dig. Annabel teg och sydds flitigt. Jag skall säga dig attjag lofvade Hamish i qväll att da ej skalle stapna här en dag längre än jag Kunde bjelpa...... god afton, Sir, Mr Greatorex såg litet förvånad ut, att inda en främmande i sitt rum, men då han genkänie Roland helsade han värligt.