Aftonbladet – 14 februari 1871, sida 1

SM Mm HM Rn sidengardinen som hörde till bokskåpet. Jane hade ryckt undan den för att taga fram en bok och råkat rifva sönder den, hvarföre miss Channing genast sitt sig till arbete för att bota skadan. Vid Rolands plötsliga inträda rodnade hon — kanske visste hon ej rätt hvarföre — och Roland såg att hennes ögonlock voro svallna och tunga. Hon förblef emelerti1 lugnt sittande vid lampan och fortsatte sitt arbete. Hvar är mr Greatorex? frågade Roland. Jag trodde han var här. Han bar gått till sitt mottagningsrum, det var någon som önskade tala med hozom., Ro!and 8:og sig ned vid bordsat och började som inledning till hvad han hade att anföra, att rycka i sina polissooger och oaforutet betrakta den unga damens ansigte. Nå, Anvonabel, hvarföre var du inte med på soirba i qväll?a Jag är just ej så angelägen att alltid vara med. Mrs Greatorex har så ofta bjudningar. Mitt enda skäl för att vara med var att träffa dig der, annars skulle jag visst ej gjort mig ett sådant besvär att kläda mig. Hamish och hans hnstru äro der. Jag mådde ej rätt bra i af tco.n Nej, det kan jsg rog tro och så var väl saken den att mrs B:de ald:ig bjöd dig komm2, Jo, hon är just hygglig.n Roanåil Je, du må säga hvad du vill, Annabel, nen hon är en elak, lågsinnad, hjertläs varelse, det kan jaZ säga så hon hör det. Du skulle ha hört Clare Jolite tala om hennes sjeliviskhet. Anpnabel kunde knappt a:bålla sig att småle, men Roland var riktigt allvarsam. Nu vill jag veta hvad hon gjorda i dag för att du skulle bli så ledsen ? Annabell rodvade äncu djupare och var nära att brista i gråt. Frågan var ömtålig, den berörde alltför nära hennes ställning och desa bekymmer, Huruvida mrs Bede fattat motvilja för henne, eller om det endast var en följd af denna dams kapriser, nog af att miss Channirg dogligen fick erfaca herne: