Aftonbladet – 14 februari 1871, sida 1

stammade Roland alldeles förvirrad. Kunde hon komma ut utan att bli seid? Naturligtvis menade jag ingenting, det yttrades till henne på skämt. Ni är verkliger eafaldig, Roland, som kan göra en sådar fråga. Ja, jag måtte väl vara det, medgaf Ro land. Det kommer sig väl af att jag vari i Port Natal. Orden dego bort under ett klingande a! glasskärfvor. De simtelande vända sig hastigt om och sågo zu Bede Greatorex Hin hade stått bredvid ett litet skåp a lackeradt trä med guldinläggninvg på andre sidan soffan och råkat med armbågen stöta ned dena derå placerade prydnaden, en liter vacker parfymerad spriogbrunn a: böhmiskt glas, som spridde sina strålar af ntsökt väl. lokt. Han hörde visst hvad jag yttrade, hviskade Ciare Joliffe helt bestört. Jag visste aldrig att han var der. Klingandot af glasskärtvorna fö:-orsakade någon uppståndelse i sällskapet och tycktes: besvära mr Bede Greatorex, ty han ringde häfiist efter betj2ningen. De som gåfve art på hans utseeade märkte att han blifvit grufligt blek. Roland smög sig bort, han hade ej något nöje der och tyckte han så gerna kunde gå derifrån. Då han med några språng ilade utför trapporna mitte hau Jane Greatorex åt:öljd af barnpigan. Halloh! är du uppe så här sent, ropade Roland. Vi hafva varit hela qvällen hos farfar i hans ram, svarade Jane, ,H.un har gifvit oss tårta och miss Channing har serverat tå. Jag skall nu gå upp och lägga mig. Hvar är miss Gnanviog? Hon är qvar derinne i farfars rum för att laga gardinen som jag ref sönder.o Förtjust öfver att ändtligen hafva fått reda på Annabel rusade Roland åsted di rekte in i mr Grseatorex rum eter en båd skande knackning på dörren. Annabel satt epsam, sysselsatt att stoppa den mörkröda