Aftonbladet – 14 februari 1871, sida 1

ROLAND YORKE) Af mrs HENRY WOOD. Öfversättning från engelskan. Det var sanima afton som John Oliivera ljöt döden. Han var i Helstonleigh för att ivista sessionen, förstår ni, och skulle just följande dag uppträdaien sak hvari mamsa var intresserad. Han hade lofvat komma ti!l tedags om han skulle få tid och när vii stället för den väntade fingo se Bede Greatorex, blefvo vi alla öfverraskade, ingen visste att han var i Helstonleigh. Vi trodde i alla fall att mr Ollivera skulle komma och Ionuisa kastade oupphörligt ängsliga blickar mot dörren. Jag förstod nog att hon var illa fast, ty om båda hennes älskare inträffat på en gång hade hennes falskhet kommit i dagen. Bede hviskade till henne som oftast, det tycktes vara någon tvist emellan dem. Mr Olilivera kom emellertid ej — Bede om talade att han fannit konom ifrigt sysselsatt och plågad af hufvudvärk. Jag tyckte det såg ut som om Bede varit missnöjd med Louisa och så snart han gått stängde hoc in sig i gtt rum och vi gågo henne icke mera den qvällen. Följande morgon lät hon säga att hon var sjuk och måste hålla sig vid sängen. Mary påstod att det var lättja, men jag trodde att hon ville hålla sig undan ifall de tåda två hade kommit på besök. Vi avdra sutto vid frukostbordet då mr Hurst, som 7ar mammas läkare, kom in och berättade oss Jen fasliga nyheten att mr Ollivera hade anträffatg död. Jag gick upp till Lovisa och sade at henne att hon måtte sjelf ha varit ute och dödat honom, ty ingenting annat skule så fullkomiet ha bfriat henne ur sin brydsamma ställning. EZoMen — ni kan väl iote mena att — at: hon verkligen var ute och sköt honom?v ?) ge A, B. nr 1-—14, 16—22, 24—36.