Aftonbladet – 13 februari 1871, sida 2

vore värd att knyta hennes skobsud, så myc: ket än vet det. Roland stödde sig emot väggen, såg mäkt: förgeymwmad ut och ryckte i sina polissongar Harrish hade mycket roligt åt dylika utbrot: af Rolands lysne, de voro så okonstlade och naturliga, Vore jag bara i en ställning värd mir fars son, mad några hundra om året att lefv: af, så skulle hoa inte längre behöfva lefvs på nåder hos någon af er det kan jag sige er, mr Chabniog. Hamish skrattade och samtalet afbröts a mrs Bade Greatorex, den der qvinnan som Roalard pyss mindre artigt benämnt herne Mr och mrs Channing hade för trängseln skull ännu ej knuonat uppsöka henne ech hon helsada dem nu välkomna, Hamish var er stor favorit hos henna likasom hans ä!sk. värda personlighet var geroa sedd öfverallt Jag är förtjast stt se er här, men jag undrar på stt ni vågar visa er för mig, sade mra Beda, Hvari bastår min förbrytelse?, Just som ri ej visste det! Ni har ej besökt wina mottagningar på tre mänaders tid Vore det ej för er fru: skull, så ville jig aldrig mer skicka er mitt kort, sir. Det var just min hustru som förde mig hit i afton, pi kan inte göra e: begrepp om hvad hon tar sig för ett välde öfver mig, mrs Greatorex. Eilen skrattade. Verkliga förhållsndet, mrs Greatorex, är att han i afton var pågot mind:e syseelsatt än vanligt och gick hit friviliigt.o Det der grufliga arbetet!, sade mrs Bede. Ni är ju en riktig arbetsträl. Vävta bara tills min lycka är gjord, sade Hamish. EE aDet blir väl då er bok kommit ut?