Aftonbladet – 13 februari 1871, sida 2

NNeeeNseeENNer ste vanligt öppen och vänlig, dessutom delande sin uppmärkeambet åt det stora sällskapet märkte icke hans köid. Arian var slut, applåderna hade tystnat och Roland lyckades lemna sin plats. I ett jemförelsevis öfvergifvet rom såg han ett iledigt sofftörn och slog sig ned der. 1 motsatta hörnet satt en elegant uog dam, som uppmärksart betraktade bonom. Det måtte bestämdt vara någon Yorke från Hilstorleigb! Kan det vara Roland? Rolsnd vände sig till den frågande cch tyckte sig se en chignon och ett par bara axlar, sem påminde om mrs Bede Greatorex. Ja, jag är Roland, sade han något lörbluffad. Kommer ni inte ibåg Clisre Jolff.?o Kors bevera mig!v utbrast Rolecd och skakade af alla kratter den framräckta handen. Ciare Joliffe bade visst ej varit någon särdeles favorit hos honom sedan fordom, men att se någon från hemorten var alltid välkommet. Huru har Bi kommit hit, miss Joliffe?a Jag har kommit på ett besök, svarade den unga damen. Lonisa har bjudit nig, för företa gången sedan hon gifte sig. Jag kom ej förrän klockan sjo i qväll, vi hade en svår resa och båten kom sent. Hvilken båt, hvar kom ni ifrån?. Boniogne.n Hade pi rest dit? Vi bo der. Vi ba flyttat från Hilstonleigh för Jängesedan. Mamma trifdes ej der. Rolands dåliga lynne försvenn under det de språkade om saumalt och nytt. Mrs Joliffe bade iemnat Hilstonleigh kort efter den tilidragelse som der väckte så mycket uppseende, nemligen John Oiliveras död. Det föll sig mähbända naturligt eller också af en slump att de under samtalet äfven råkade vidröra