Aftonbladet – 13 februari 1871, sida 2

Det förstås. Svaret gafs skämtande, men en hektisk rodnad flammade upp på bans kinder och rösten hade en egen klang. Iugen mer än Gad och han sjelf visste hvilket hopp som lefda i bavs själ, När blir den slut?s Den är slatad. ; Afton:n skred framåt. Roland bibehöll sin plats ech tycktes b trakta hels samiingen med fisndtliga blickar. Han var just aldrig road af dessa soirter, der han ej hade rom för sioa armbågar och der alting föreföll. honom konstladt. Midt uader en pglärsinde cavatina. som tycktes vilja :prä ga tiket och då Roland tävkte att det visserligen varit angenämare för örhinnorna om den blifvit exrqverad utomhusg, föll hang blick tå Gerald. Roland nickade men hans khelsnicg blef icke besvarad. Gerald stod just ru af en händelse nära Hamish Caanniog och de båda åd:ogo sig någon uppmärksamhet, ty man visste ait de voro sigande stjornoridenlittezära verlden, Hvem al dessa två, skulle vinna priset? det visste mar ännu icke. Hamish Channiog intog genom sitt fördelaktiga utseende, han hade fått en vårdad och fulländad uppfostrar, ty hans far hade oxktadt sina rivga tillgångar låtit sin äldste gon bivista universitetet i Cambridge, ceh han hade grundliga :kunskaper dem Gerald saknade. Man kunde se att deras yttre utseende bildade en skarp kontrast, der de nu stodo sida vid sida; månne samma olikhet skulle framträda hos dem såsom författare? Geralds min var stolt och högdragen, han kunde ej berhöta Hamish på samma sätt som han bemötte sin bror Roland, men harm och l: bämndkänela bodde ännu i hans bjerta närl: han tänkte på manuskriptet. Hamish spm !: