Aftonbladet – 13 februari 1871, sida 1

I Det är både en fördel och en brist i det af krigsmicistera nu framlagda förslag vil armeorganisation, att de gamla besämniagarne på särskilda kategorier inom försvarsverket äro bibebållsa. När man inför någontisg nytt af genomgripande baskaffenhet, anser msn med skäl det vara förmånligt, om reformea kan, för lättanda a! öfvergången, ansluta sig till åtskilliga förutvarande former och förhållanden. Så var man vid gevomförande af den stora reform, som alldeles omskapade vår politiska representation, angelägen att bibehålla åtskilliga namn och former, som icke stodo i oskiljaktigt sammanhang med den undanröjda ståodsprincipen. Krigsministerns förslag talar nu ockeå om indelta armea och om beväringen, och det förefaller vid en ytlig betraktelse som innebure förslaget icke någon fullständig omskapning, utan endast någon utvidgsing och tillökning i det hittills bestående. Men detta föranleder ock mycket missförstånd från deras sida, som s2 sakerna något y:ligt, framför allt snoat fästa sig vid bconämningar, vid ord och fraser, men deremot icke ega blick eller synnerligt intresse för det faktiska. Man kan derföre nu från åtskilliga håll få höra klagomål öfver, att krigsministerns förslag, i stället för att tillämpa folkbeväpningsiden, bibehållit den stående armåc och ökat beväriogent, åldersklasser och öfningar. Ett sådant resonnement är mycket lätt fö-klarligt af den omständigheten, att mycket oklsra begrepp äro rådande om hvad Sfolkbeväpning egentligen är, i det många, oaktadt det myckns, som i detta ämne usder det senaste årtiondet talats och skrifvits, förvärtvat mycket ringa insigtisjelfva saken, men endast en lös föreställning om att det skall vara något slags organisation, genom hvilken man i nödfall skulle kuona få åtskilliga hundratusental väpnade män på benen, utan att det just kostade någontiog, och utan att man i fredstid behöfde offra synnerligt af tid och penningar på förberedande öfnvingar. För dessa ytliga betraktares skull — och deras antal är mycket stort — skuile det pästan varit önskligt, att krigsministo n i sit förslag icke bibehållit det gamla namnet beväringen (som genom den historiska utveckliogen få:t en mera iaskrävkt betydelse) och nu gifvit det åt en helt ny och omfattande organisation; vi tro att det skulle varit gagneligt, om saken fålt sitt rätta namn, om hela sammanfaftningen af da värnpligtige, liksom den i sjeliva verket är, också kallat: folkbeväpningen, fördelad efter olika åldersklssser ul linie, landtvära och lardstorm. Art tala om de indelta trupserva såssm en ståenda arme är ett fullständigt ron308. De utgöra under ifrågavarande törhållanden bvsarken någon stående arxå eller någon armåe alls. Det vore önskligt om de, som i tal och skrift behandla dessa ämnen och diskatera detaljerna af den föreslagna örganisationen, till och med ville alldeles bortligza namnet indelta armö,; ty längtifrån att vara nögon armå utgöra dessa trupper blott en till pumerären ringa d-1 af den här, gom fordras för att försvara vårt land. Man skulle till och med kunna säga, att bonämnin garne stam och stamtrupper ä: 0 vilseledande. Da irdeita trupperna räcka blott till nödtorftiga cadrer (ramar) åt den fältarzt, som vårt land måste kanna uppstäfla. Mad afdrag at hvsd gom behöver afsättas för de; dterna, skulle de iodelta trupperna endast räcka till stt lemna korpdraler, vicekorporaler saxt flygelmän i froppar och hal troppasr åt den blifvanda armea på krigsfot. Det är nättopp hvad man kan kalla en cadre. . Krigsministern har, då han villa ioföra en folkbeväpniog i vårt land, haft tvenne vägar att välja på. Antingen kunde han, red åsidosättande ar indeloingsverket, föreslå så långsariga öfnisgsr för en del af de värnepbgtig2, för vissa åldersklasser, att dessa kunde batrektas såeom stam och ga tillräcklig fasthet och sammanhållning åt den här, som vid hotande krigsfera skulle ut:bådas. E!!er han kunde bibehålla de indelta trupparna såsom ramar åt den stora värnepligtiga styrkan och till följd deraf stadga en kortare öfoingstid för de åldersklasser, som skalla tillhöra lisien. H:n föredrog det senzsre, utan tvifvel hufvudsakligast derföre, att han fann det prisbilligare och emedan han ensåg ingen förhoppning vara förhanden, att man skulle kunna underkasta sig de betydligt större kostnader, som en folkbeväpniog eiter den förstnämnda roetoden skulle medföra. För vår del ha vi ingen så bestämd förkärlek för indelningsverket, att vi icke gerna skul!e se det försvinna, om vi hade den ringasta utsigt til att landet kunde och att flertalet af dess representanter ville omfatta den andra utvägen för biidande af en folkbeväpniog och underkasta sig de dryga kostnader, som det medför att efter den metoden bilda en krigsduglig armå. Vi hylla allsicks den rågot romantiska uppfattningen a: iodelningsvasendet, som i soldatens och befäletsgemeasamhet i näingech i det feodala element-t i sflövingen velat se råxonting utomordentiigt berrligt, ja till och med någonting politiskt vigtigt. Det indelta krigsbatälets bistoria är icke egaad att framkalla mycket starka sympatier från vår sida. Men deremot dela vi icke heller de fördomar, som msn på sista tiden velat uppkal:a mot den indelta militären i fråga om dass krigsdaoglighet, bvit!ken vi, specielt hvad sold:terna argår, i flora vigtiga hänseenden skatta mycket högt. Det to:de icke vara öfverflädigt att erinra derom, att riksdagen uttryckiigen begärt, att det nya armeorganisationsförslaget skulle vara grondadt på principen af stamtrupp och allmän värnepligt. En bekant nilitärförfattare skref för icke tollt två är sedan: — . Den sam, som föreslogs af 1867 års försvarsutskott — cch hvilken skulle utgöras af värfvade, men på landet bosatta collater, som anskaffades och underhöllos af statsverxet, men åt hvilka kommunerna tillhandahö!lo bostäder (de gamla torpen) — 8!0 pades af samma riksdag och to:de välknappast återigen komma att ifrågasättas. Lott