Aftonbladet – 11 februari 1871, sida 3

Rättegångsooh Pollssaker. Religionsförföljelse. Det på angifvelse af hofpredikanten Påhlman af stadsfiskalen Cederborg väckta åtal mot predikanten i baptistförsamlingen A. Wiberg för det han döpt och i nämnde försaraling upptagit en femtonårig flicka vid namn O. A. Lagerström, förevar iförgår å rådhusrättens fjerde afdelning. Åklagaren, som förut mot hr Wiberg endast framställt påstående om ansvar enligt k. förordningen den 16 November 1869 för det han till deltagande i främmande religionsöfning lockat minderårig person, förmälde sig nu vilja utsträcka sina ansvarspåståenden jemväl till ansvar enligt 14 6 i k. förordningen den 23 Okt. 1860 för det Wiberg i främmande religionssamfund upptagit flickan Lagerström; motiverande han denna utsträckning af sin talan dermed, att han dels af det mot boktryckaren Palmqvist angående denna sak förut förda talan funnit att baptisterna sökte använda de i sagde förordning förekommande, som det tycktes något otydliga stadganden till sin fördel så vidsträckt, att de helt och hållet sökte kringgå desamma, dels med i ett bekommet och till domstolen framlemnadt bref gjorda uppgifter, som skulle utvisa att de så alltigenom tillvägaått; och ville åklagaren, genom att framställa lessa senare påståenden få utredt, buruvida de härvarande baptisterna skulle anses som ett främmande religionssamfund eller ej. . Hr Wiberg, som till följd af ett benbrott ej förut kunnat iakttaga inställelse, hade nu kommit tillstädes och inlemnade till bemötande af de mot honom gjorda påståenden följande skrift: Till Stockholms rådhusrätt! Ehuru det, enligt 1:a mom. 33 8 17 kap. rättegångsbalken åligger käranden att sitt käromål lagligen bevisa vid påföljd. att svaranden eljest varder fri; och ehuru jag vet med mig, att jag ej begått något sådant brott, som i den åberopade 2 S af kongl. förordningen af den 16 Nov. 1869 omtalas, och derför är fullviss, att ingen kan bevisa alla de faktiska omständigheter, på hvilka ett af angifvaren åsyftadt utslag, hvarigenom jag blefyc till ansvar fälld, måste grundas; samt jag kunde inskränka mig till att blott bestrida åta — vill jag dock, på det icke åklagare, domare vitnen må onödigt besväras 1:0 erkänna att jag här istaden genom nedsänkning i vatten döpt flickan Concordia Augusta Lagerström den 26 sistlidne Maj. Men då redan för sex år sedan genom 2:a 8 i K. M:ts den 16 Febr. 1864 gifna nådiga förordning om nya strafflagens införande, hela missgerningsbalken, samt alltså äfven det första kapitels 2:dra S, sådan den lydde i k. förordningen den 7 Mars 1855, hvilken af angifvaren åberopats, blifvit upphäfd; och då lagstiftaren derigenom tydligen förklarat, att den i samma 8 beskrifna gerning (att förvalta sakramenten utan att vara prest) numera icke är straffbar — alitså kan denna min gerning inför svensk domstol icke dömas såsom nfizot t 2:o Till den egentliga anklagelser : hafva nödgat eller lockat nämnda t sta Lagerström till deltagande i främm pekännares andaktsöfning, får jag vörds mäla : a) Att jag aldrig vet mig bafva talat vid nämnda Concordia Augusta Lagerström förrän hon begärde att blifva döpt, då hon redan förklarat sig vara öfvertygad om bibelenligheten af det dopsätt, jag äfven för min del anser för det rätta. db) Får jag åberopa ett bilagdt intyg af flickans föräldrar, att hon icke tagit det steg hon gjort utan deras vetskap eller begifvande. 3:0 Vågar jag bestrida, att den dophandling jag förrättat kan benämnas främmande trosbekännares andaktsöfning. Visserligen vill jag icke förneka, att jag liksom en mängd andre, både lärde och olärde, icke kan till alla delar gilla eller erkänna bibelenligheten af alla speciella dogmer, som innefattas uti Augsburgiska Bekännelsen af år 1530, och att jag särskildt icke kan erkänna det i den Lutherska kyrkan nu öfliga 8å kallade barndopet såsom ett skriftenligt dop, öfvertygad såsom jag är af det Nya testamentets skrifter, att endast sådana böra döpas, som sflagt en bekännelse af sin tro på Kristus och sjelfva begärt att blifva af dopet delaktige, samt att dopet i kraft af ordets betydelse och enligt det oföränderliga bruket i den Apostoliska tiden består i neddoppning i vatten. Om man nu, på grund af denna min öfvertygelse, behagar, såsom angifvaren, kongl. bofpredikanten och kyrkoherden hr G. Påblman gjort, kalla mig ip uistpredikant så förnekar jag dock att jag tillhör något inom vårt land lagligen erkändt baptistsamfund. Ty svensk domstol hvarken känner eller får antaga, att i Sverige finnas flera än en baptistförsamling, nemligen den i Våmhus, Stora Kopparbergs län, hvarom till vederbörande embetsverks och tjenstemäns efterrättelse, nådig skrifvelse af den 4 Januari 1868 införts i n:r 3 sid. 4 i Svensk författningssamling. Men hvarken jag eller någon af mina vänner här i staden tillhör nämnda Våmhus baptistförsamling. 4:0 Anbåller jag att få vördsamt erinra, att i Upsala mötes beslut af den 20 Mars 1593, genom vilket Augsburgiska Bekännelsen såsom trosnorm ör svenska kyrkan antogs, och utan hvilket den udrig gällt i Sverige, uttryckligen förklaras, att ndast then Helge Skrift skall vara ett rättenöre til att döme, åtskilie och förekomme all tvist thi Religionen och (att) ingen förklaring af anIrom behöfves, anten aff the helige Fäder eller ndre; samt att alltså, om här vore tvist rörande ågon troslära, t. ex. huruvida det vore lekmän illåtet att döpa eller förvalta ett sakrament, denna råga ej finge afdömas efter eller med stöd af Wugsburgiska Bekännnelsen, utan endast efter eller enlighet med then Helge Skrifte, hvari icke fin1es något förbud för lekmän att döpa eller utdela I. H. nattvard. Denna digression i försvaret torde benäget uräktas, emedan den visar, att jag genom den åtaade handlingen icke ens i moraliskt eller religiöst fseende felat; hvarföre ock angifvaren bart med ugn upptaga underrättelsen om samma handling. ot mig har yrkats ansvar endast efter 2 i . förordningen af den 16 Nov. 1869 samt alltså ör det jag skulle hafva till deltagande i främnande trosbekännares andaktsöfning nödgat eller ockat den som minderårig är. Men alldenstund jag, på sätt ofvan uppgifvits, cke har hvarken lockat eller tubbat ifrågavarande voncordia Augusta Lagerström till sådant deltaande, och alldenstund sjelfva den öfverklagade ophandlin en i och för sig hvarken strider emot udomlig eller mensklig lag; fördenskull yrkar jag, tt jag, jomlikt först åberopade 8, från det i stämingsansökningen åsyftade ansvar frikännes. Slutligen får jag anhålla, att i fall målet yttergare uppskjutes, eller åklagaren söker vända an.