op YOASVSLAG. 18 lärdes spraåx blet alter iaunet vå joch den nationala riktningen öfvergafs. Väl !8 frambragte tiden sådana män som Anders Sörensen Vedel och Tyge Brahe, men den allmänna tankegången och lifsuppfattningen I vär i hög grad rå. Landöts klokaste män trodde på trolldom och man brände hexor i stora partier. Den litterära verksamheten kande blott med stor svårighet kämpa sig irem, ty det friska reformatoriska lifvet afHlöstes af en ängslig csäkörhetj bokhandeln Jförtvinade under tvånget af en hittills i DanI mark okönd fiende: Censuren, som visserligen lär af gammal upprinnelse, men först i och I med boktryckerikonstens uppfioniog kommit I; riktigt till heders Man kände cengnren äfven i forstiden, både i Athen och Rom, och likaså under de första århundradena af vår tide äkning; det var säkert mera än blott artighet, när en biskop vid denna tid fick Hlsig tillsänd en handskritt med följande påI LAG teckning: ,Pröfvå den i dina kunskapers ugn, piöfva den i din visdoms eld; aktas den af dig värdig att upptagas i kyrkens arkif, så lit upptaga den; bvarom icke, så befall hafvet att uppsnka och ciden att förtära den. Mön först i siutet ef femtonde och början af sextonde årbundradet sattes censuren i system, och äfven i norden förmärktes på ett känbart sätt dess verkningar, T:lt en början Zz skrifter, som skulle I undergå censur, men efter hand uisträckteos Iden äfven till profana arbeten och sträffbej stärmelserna voro grofligt stränga. Eno prest, Jacob Nielsen, n å:te sålunda år 1586 ktöta med lifvet derför att han diktat en nidvisa löfver Skånes biskop. änGigheter är det lätt hsndeln ej konde göra störa ande sättet för böckernas det till som raed andra varor: bogbandiarne forö omkring från marknad till marknad, från stad till stad, men alltid slögo 1de upp sina bodar bredvid elier nti kyrkorna. II Malmö kyrkas räkenskaper för 1556 läses Isålunda, att bokhandlare både från KjöbenIhavn och från Lliveck stodo vid Hrkam och om danske boihandlaren Hans Vingård beter det uttryckligen att han stod i Kirkens vonghus.. Det var som om försvunna tiders tro, alt all läsning börde kyrkan till, ; ändu ej var helt och hållet slocknad: Synnerligen höga voro ännu bokpriserna.: Det låter billigt att 1542 såldes Aesopi fabler ! q s i jatt förstå, att I framsteg. Bet Jofyttring gick för 4 skilling; men dervid må man betänka, att en tonna korn vid samma tid såldes för: 1 daler, och medan 4 band af Luthers skrifter kunde fås för 8 daler ansågs 30 daler vara tillräckligt stor summa för en students årliga underbåll i Kjöbenhavn. Man mål! emellertid icke tro, att de anförda priserna kunna betraktas såsom boklådspriser.. Bokhardlarne hade ej några inbördes överenskommelser, utan en tog mera, en annan min; dre; de voro heit enkelt handlande, som bland f andra varor äfven hade böcker till salu: en Jacob Bogförer var således tillika vibhandlare och det var icke tal om någon bokhandelsrabatt eller något dylikt. Icke heller foni nos kataloger (den första tyska katalog utkom i medlet af 1500-talet), annonser elier något sådant, utan allmänheten berodde helt? och hället af bokhandlares tillfälliga under; rättelser; förötrigt visste man ej hvad som utkommit. Märkligt är hvad författaren ; meddelar om papperstillverkning, om bok-: binderi och dylikt under ifrågavarande tid; utrymmet nödgar oss dock att öfvergå tilll? följande period, tiden från envåldsmaktens : införande till tryckfrihetens dagar. k . Det enväldiga konuvgadömet, som äfvenq under Kristiav IV de facto existerade och verkade hämmande på den litterära samfärd-; selns utveckling, lät naturligtvis ännu mera lz märka sin tyngd efter den officiella envåldsförklaringen, och den närmaste tiden efter 1660 inskränkte sig pressens alster hufvudsakligen till gråtmilda andaktsböcker. Småf ningom qvicknade mån dock till; tidningar började atgifvas efter råd och lägenhet och slukades med stor begärlighet, bokbandlarnez funno på att sälja sina varor på ordentlig, auktion till den högstbjudande, och i början! af sjultonbundratalet visa sig lånbiblioteker.!, En företageam tysk, som i en tjenares ske-, pelse kommit till Danmark, grundlade detiy första lånbiblioteket och uppdref det ändalg till 8000 band, af hvilka dagligen utlåntes g 5—600 stycken, oaktadt innebållet ej lär halg varit synnerligen prisvärdt. En annan nyhet, h Lå a 4 i mS som ungeiär samtidigt kom i bruk, var prenumeration eller hvad man sedermera kallat subskription, ett försigtighetsmått som i England lär ha varit i bruk redan på 1650 talet; och ett stycke in i adertonde seklet vann in4 träde i norden, författarne till mycken fromma, ty de danske boktryckarnes försigtighet, var nu uppdäfven till en otrolig höjd och att Z finna förläggare var synnerligen svårt. Enih prest i Vendsyssel, vid namn Vogelius (dödly 1702), en lärd och flitig man, som i manu-r skript efterlemnat en hel följd af goda arbe-lq ten, kunde ej få något af dem tryckt, ochlq Kristian Falster, den berömde filologen, fick af en förläggare, som han lyckats kommal, öfver, uti honorarium några exemplar af sitt 2 arbete. Vetenskapernas gamie gynnare, adeln, hade förlorat sin makt och ingen kade trädt g i dess ställe; det tjenade till ingenting att förse sitt arbete med än så ståtliga dedikationer, ingen honorerade dem; man måste se ; sig om efter andra utvägar och påträffade då prenumerationssystemet, som räddade både förläggare och författare. I?Janoari Måneds !j Ny Tidender 17217 läses derna egendomliga lz prenumerationsanmälan: ?Gifves bärmed allal Guds ords och dess tjenares sanna älskare tillkänna, att magister Trojels jubelpredik-!p ningar nu äro att bekomma hos autora sjelf T på Kristianehavn för 1 mark dansk för hvart I, exemplar, från denva tid till påsk, och sedan för 1 m:k 8 sk., och som autor möjligen med y det första efter Guds och kungens vilja! befordras till annat ställe, så skedde honom y en icke liten tjenst och lindring, om Guds dt barn ville hjelpa att afsätta dessa böcker så mycket möjligt är, isynnerhet då priset är så billigt och skall bli änvu billigere för demly som hafva svårt att betala, såsom ock för dem som vilja köpa någon större qvantitet. h Boktryckning och bokföreäljnirg började lf, småningom taga fart och Gå orsider Ludvigl) Holberg uppträdde, saknades hvarkon förlt läggare eller köpare af hans arbeten. k Stundom förisde Holberg sjelf giva arbe Z ten. På autors egen bekostning,, står attir läsa på ätskillliga af dem — men var i af-q färgfärhindolgsa mod många haktruckara hälllt