Aftonbladet – 11 februari 1871, sida 2

oss nådig! Har det slutligeo kommit derhän! . Det är intet att frakta, jag väntade et besök af honom, han känner mig endast som mr Brown, skrifvaren hos Greatorex Greatorex. Låt honom komma iv. Jag har visat honom in till mrs Jones. CNi mäste gå och föra honom hit. Jag är endast er hyresgäst, som pi vet. Försök att hemta er något. Ett par minuter förgingo, hvarefter mr: Butterby insläpptes under det han vänligt försäkrade miss Rye att det såg ut som Londons luft ej vore rätt belsosam för henne. Mr Browa satt luga vid sitt skrifbord och steg nu upp för att mottaga honom. Det språkades helt förtroligt. Mr Butterby var vid förträffligt lynne och hade så mycket att tala om, bland annat gjorde hsn vägra vänliga förfrågnicgar om mr Hurst, anmärkte att sådana der unga män från landsorten voro fallna för att slå sig lösa när de kommo till London, men ban förmodade alt unge Hurst var temligen stadgad. Mr Brown svarade lugnt att han ej hade skäl att tro annat om honom. Ni har ju varit omkring tretton, fjorton år hos Greatorex vill jag minnas., anmärkte polismannen i förbigående. Me Browa småskrattade. Omkriog tre eller, fyra.n . Ah, jeg misstog mig. An förut, innan ni kom till dem ? Hos en advokat, numera efliden. Mr Greatorex kan gifva er de upplysningar ni önskar rörande honom. Jag kom direkte derifrån,o Om jag önskar upplysningar? Långt derifrån. Hvem i all verlden är det som går deruppe? Jag har Hört stegen oafbrutet alltsedan jag kom in