Aftonbladet – 10 februari 1871, sida 2

Jag bjuder till, sade Roland. Jag får: ett pund i veckan och lefver derpå. Inte är det just så mycket, men man får njata af champagne och läckerheter genom bodfönstren.n Ahv, sade sir Richard långsamt och gned sina händer som om han ämnat två sig ren från besvärliga slägtingar, det kommer sig af att vara en odåga. Ni skulle göra som Gerald, sträfva för att uppehålla er ställning. Jag läste en ganska talangfullt skrifven artikel i the Snarler i går afton och man sade mig att den flutit ur Geralds penna. Han arbetar verkligen för att hinna ett mål. Roland hade ett skarpt svar på tungan, men han hejdade sig. Det var ej ofta hans godlynthet gaf vika. Huru mår Vincent ? frågade han. Vincent mådde väl, sir Richard täcktes upplysa derom och aflägsnade sig sedan, alltjemnt gnuggande händerna. Så fort Roland blef ledig efter dagens göromål hastade han att uppsöka Auvnabel Channing för att meddela henne den stora nyheten om hennes brors ankomst. Hon var icke hvarken i läsrummet eller matsalen, hon fanns ingenstädes der Roland sökte henne. Han gick utföre trapporna något långsammare än då han rusat upp och plötsligt kom Jane Greatorex springande från öfra våningen. Jare! Jane! jag har ju sagt att du ej får gå ner Rögeten som ropade efter barnet liknade Annabels röst, men den lät nästan qvärd. Roland såg uppåt och såg en skymt af hennes ansigte sköljdt af tårar och hörde hennes snyftningar. Det var en syn som skar Roland ända in i själen, men hon försvann genast och miss Jane kastade sig i hans famn. Jenny, hvad är på färde? frågade ban