Aftonbladet – 10 februari 1871, sida 2

Han satt på sidan och hade vikit upp högra ärmen af den slitna rocken. Utomhus var mr Browa klädd som en geutleman, hemma var han ekonomiskt noga med sin drägt sä väl som med allt annat. En lätt knackning på dörren och miss Rye inträdde. Han steg genast upp och drog ned rockärmen. Hon kom för att lemna honom ett bref. Aldrig, om ej tvingad dertill genom tjenstflickans bortovaro, besökte miss Rye hans rum. Pigan var utgången i qväll och mrs Jones hade lemnat sin syster brefvet med den bestämda tillsägelsen: bär in det, Alletha. Hon lade brefvet på bordet och ämnade gå utan att säga något. Mr Brown gick till dörren och höll den tillsluten under det han talade, på det ljudet ej måtte höras utifrån. Hvarföre skyr ni mig, miss Rye, är det rätt? är det vänligt ? Hon tryckte handen mot sitt bröst som om hon känt sig plågad och den svaga rodnaden på hennes kinder bleknade bort. Det är rätt. Vänskap åter — ni vet ja att allt detta är förbi. Jag vet det inte, jag inser ej nödvändighetea deraf. Höflighet borde väl åtminst.,ng äpnu finnas qvar. Hvad tror ni Y,jag hade för bevekelsegrund att flvtt. hit annat än önskan att få vistas ,der samma tak som ni? Inte för 2!, applitva det förhållande som en gåD2 egt rum emellan oss, jag hvarken bogar eller önskar det, men för att få se er då och då, för att någongång vexla ett lugnt, vänligt ord med er. Jag kan ej dröja. Var god och låt mig ID gå (Forts.)