Aftonbladet – 10 februari 1871, sida 2

omtalta middagen endast var en dikt. Tjenstflickan visste berätta att han sjelf borstade sina stöflor om aftnarne, ehuru han hade skoborsten undangömd och att han nyttjade löskragar och manschetter för att spara rent linne. Mrs Jones drog häraf sina slutsatser att hyresgästen måtte hafva sina egna skäl för att iakttaga en nödvändig sparsamhet och hon högaktade honom för hans sjelfförsakelse. Mr Butterby som af en bändelse?, det förstås, gjort bekantskap med Browns förre byresvärd, hade villigt lyssnat till dennes meddelanden. Huset var beläget i ett ganska tarfligt qvarter och rummen af simplaste slag voro uthyrda åt särskilda personer. Hyresgästerna umgingos icke med hvarandra och värden hade endast att uppbära deras hyra. Mr Browa hade bott der omkring tre eller fyra år och var en verkligt städad och aktningsvärd gentleman. Han bivistade aldrig teatrar eller nöjen, gaf med ett ord aldrig ut något för onödiga utgifter, utan gjorde sina besparingar för att understöda mor och syster, hvilka bedde i landsorten och voro beroende af honom. Värdfolket hade ej någon aviog om hvarföre han flyttat. Värden hade blifvit belt bestört då mr Brown sent en afton meddelat honom att vigtiga göromål kallade honom derifrån följande dag och som ersättning lemnat en veckas hyra utöfver tiden. Det var den bäste och hederligaste byzesgäst de någonsin haft och de skulle med glädje se honom återkomma. Mr Brown satt hemma vid sitt arbete aftonen af den dag som skildrats i föregående kapitel. Hans glasögon, dem han aldrig nyttjade då han skref, lågo bredvid honom. Mr Brown hade skjutit bordet helt nära intill fönstret för att draga fördel af den kna pa dager som ännu återstod af sommargvällen,