Aftonbladet – 9 februari 1871, sida 3

ie. m. Alla tåg söder om Elmhult i dag inr ställda. Personalen håråt ansträngd, delvis öfveransträngd. Betrycket i Frankrike. IL Steg för steg måste man genomvandra de af tyskarna inkräktade nejderna för att få en föreställning öm dö fratiska befolkningarnes olyckor och kunna uppskatta summan af deras förluster. Vi vilja för ingen del, att man skall beskylla oss för öfverdrift, men vi tro, att vi uppgifvit förlusterna vara mindre än de i verkligheten äro. Vi veta mycket j väl, att man skall svdra ose; att det är kejsardömets krig som uppdrifvit Englands stätsskuld till en så ofantligt hög siffra, men man bör dock ej glömma, att Storbritannien alldeles icko kännt något af invasionens olyckor och att kolonierna skänkt moderlandet ett kraftigt stöd, något som Frankrike icke i något hänsgende kan påräkna; Frankrikes belägenhet är, såsom vi redan sagt, ensam i sitt slag i historien och de män eom skolas upphjelpa det som skett, böra aldrig glömma detta, och de medel som skola användas måste stå i noggrannt förhållande till de förbandenvarande omständigbeterna. Dot blir mer än svårt att uppskatta de särskilda förlusterna, som i alla hänseenden äro betydliga, för öfrigt kommer det arbete, som af granskarne af skattepålagorna skall efter freden utföras — och en ny fördelning af dessa är alldeles oundviklig — att utan tvifvel kasta stt bedröfligt ljus öfver dessa olyckeöden, Allt föranleder öss till den tron, att genom en olycksalig nödvändighet alla de inkräktade landskaperna skole, i förhållande till deras tallösa lidanden, fordra en betydlig nedsättning i skatter och onera. Denna omständighet föranleder oss att i hast undersöka, utan att dock inlåta oss i vidlyftiga detalier, bu:u Frankrikes budget kommer att ställa sig. Man känner, att den ordinarie och extraordinarie budgeten belöper sig till icke mindre än två milliarder femhundra millioner francs och aut statsskulden — den konsoliderade och den sväfvande — medtager 550 millioner. Med de ofantliga summor, som preussarne fordra i krigskostnadsersättning, för sina ögon och med tanken på de natora utgifter som gjorts intill denna stund samt den törstöring at välmåga som träffat Frankrike, torde det vara berättigadt att fråga sig, huruvida ej Frankrike etår vid randen af en finansiel katastrof. Mot sin vilja kommer man att tänka tillbaka på forna tider, på de senaste åren af denna Juli-monarki, gom i mångens tanke var den bästa regeriog Frankrike egt, och man frågar sig hvaraf det kommer att på tjugo år budgeten kunnat öka sig med nära en milliard. Den fastställds budgeten för 1847 belöpte sig till en samma af 1,629,678,089 francs. Vi kunna ej afbålla oss från den tron, att i Frankrike liksom i andra länder omdömena skola bli allt mer och mer stränga rörande denna olycksaliga familj Bonaparte, som så slösat både med soldatens blod och med fäderneslandets medel. Historien om det andra kejsardömets finanser skall framlägga besynnerliga detaljer och vi veta ej hvilken devouerad historieskrifvare det kan bli som vill riskera försöket att bättra upp dem. Man kan på den sista regeringens financierer tilllämpa Montesquieus ord: Ofta ha de oroliga själar, som under furstens öfverinseende stodo i spetsen för affärerna, tagit för alldeles gifvet, att statens behof vore deras små själare behof. Man har ännu svårt att vets, på hvilken grundval man kommer att underbandla. I fråga om krigsskadeersättning, huru längt anstånd som skall lemnas den franska regeriogen och hvilka garantier hon måste ställa. Vi vilja påminna om den financiella ställningen efter 1815 just vid det första kejsardömets fall, emedan man deri kan finna en jemförelsepunkt, gom säger mer än alla förklaringar. Hafvudboken upptog då räntor på endast 63,000,000 francs och efter fredsfördraget ökades denna summa med räntor på 100,000,000. Låtom oss nu taga den nuvarande ställviagen i betraktande. Utgifterna för skulden dotationerna deri inbegripna uppgår till den oerhörda summan af minst 550,000,000 francs; lägger men nu till de utgifter, som kriget förorsakat, de betydliga summor, som föriorats i statens tillgångar, alla värdepappers fallande värde, så är man väl svårligen kunna med samma tillförsigt uttala de ord, med hvilka vi börisde vår första artikel: Frankrike är så rikt, att det lätt skall godtgöra sina förluster,. Vi tro, att Frankrike skall repa sig, men det skall ej ske förr än efter mångåriga lidanden och genom klok och förståndig sparsamhet. Vi tro för vår del, att Frankrikes finanser föret i en aflägsen! framtid skola komma i jemnvigt. Vi veta mycket väl, att denna jemnvigt kan åstadkommas genom skatter eller lån, men en dylik jemnvigt har otvifvelaktigt ett soarare nominelt än reelt värde; för att den skall bli verklig, måste den åstadkommas genom besparingar och framför ailt genom att anlita landets normala och vanliga bjelpkällor. Föröfrigt bör Frankrikes blifvande rogeriog ha lärt sig inse vådorna af att beträda lånevägen, då hon kommer ihåg, att det andra kejsardömet ökat utgifterna för skulden med 133,156,612 francs. Juliregeringen bade under motsvarande tidicke höjt den med mer än 12,277,983 franes; och till hvad pris skall föröfrigt Frankrike erhålla de summor, som erfordras? Man beböfver blott tänka på vilkoren för det senaste lånet, hvilket genom Laurier upptogs i London. Vi ha redan uttalat vår roening om de blifvande skatterna; det skulle vara mothindanda att härdt hetnnoa da nravinser.