Aftonbladet – 9 februari 1871, sida 2

ej heller intressera mr Brown, ty han satt nedböjd öfver sitt arbete. Midt under samtalet inträdde Bede Greatorex. Jag får säga er, min herre, att min åsigt inte är förändrad, min tro har aldrig rubbats, eade presten upprörd idet han knappt gaf sig tid att besvara sin kusing helsning. Min broder begick inte sjeifmord. Han blef rymt mördad, det säger mig en inre känsla. väntan synes lång, dagar och är försvinna, tålamodet måste kämpa med oron och tröttheten, men upplysningens timma skall slå derom är jag lika viss Bom att vi båda nu stå här Mr Greatorex har sagt mig att herr pastorn lika ifrigt som förr står fast vid sin ofvertygelsen, svarade polismannen, och i hans ton fanns likasom en skymt af medömkan öfver den andres dårskap. Det har ibland förekommit, mig,att om jag vore en mediem af den detektiva polisen och i besittning af den skarpsynthet för brotts upptäckande, som deras yrke och antagligen deras patovrliga fallenhet skänker dem, så skulle jag långt för dette kunnat bringa allt i ljuget rörande denna sek. Tro likväl ej ait jag gör någon anmärkniag öfver er personliga drift och skicklighet, sir, jag talar i allmänhet. Ah! gade mr Butterby skämtsamt, vi äro alltid fallna för att inbilla oss hvad vi skulle uträtta, om vi vore i andras kläder. Det är besynnerligt atti ri aldrig kunnst finna spåren af den der mannen som på sätt och vis var inblandad i saken. Jag menar Godfrey Pitman. sDet har ni rätt i, sir, jag skulle gerna för egen del önska träffa den der Godfrey Pitman, oafsedt hvad han kunnat ha att göra med mr Olliveras död.s Presten fästade sig vid de sista orden,