Aftonbladet – 9 februari 1871, sida 1

mycket af hvad som är honom dyrbart än att utsätta sig derför. Det ser således ut som jag ekulle vara till föga nytta härvidlag, sade Batterby något stolt. Jag har hatt mig vigtiga hemligheter anförtrodda förr, sir, och de ha ej farit sämre för det. Jag gkulie önska att jag kunde förtro er denna, sade B de med uvpriktigt allvar. Jag skulle verkligen vara nöjd om jag vore den qvitt, och vore det endast för min eger skoll kunde ni få veta allt i denna stund; men den rör andra likaväl som mig och för deras skull måste jag tiga, vågar ej tala. Menar han sin bustru, eller gör han det inte., tänkte Batterby. Jag vill observera Horat,, sade hen högt. Sanningen att säga, mr Bede Greatorex, så ancåg jag honom säkrast ar dem alla oaktadt hvad ni yttrade, men jag vill i alla händelser egna honom min uppmärksamhet. Ej heller tänker jag försumma en af de andrav, tillade han i tysthet. Utan att låta Hurst sjelf märka något,, inföll Bede med någon oro i rösten. Mr Butterby var nära att glömma sin värdighet och svara med en blinkning i det ban steg upp från sin plats. Jag skall titta in till dem nu., anmärkte han, men tillåt mig råda er, sir, att om möjligt bibringa er far en annan sionesstämning. Om hen efter hvad han hotat tillkallar annat biträde kan jag ej svara för följden. Bede Greatorex gick hastigt öfver golfvet som om han ämnat spärra ingången till rummet bredvid och sade med låg röst: Jag vill ej att de skoia veta att ni varit bos mig. Inte för allt i verlden må de ana att jag misstänker någon af dem. Tro? ni at: jag är någon dufavge?, sporde Batterby. Ni har gjort mig den öran att apförtro affären åt mig och pi kan vara trygg. Efter så måsga års erfarenhet har jag ej mycket att lära Han gick med sagta steg genom korridoren och stannade tankfoll när han kom till dörren vid byrån. Den sffär som mr Bede