Aftonbladet – 9 februari 1871, sida 1

på att finna mera uppmärksamhet egnad åt denna affår, än hvad hittills skett. Jag upprepar, att jag anser min sons skrifvare, om ej misstänkta, åtminstone böra observeras. Dot är beklagligt att polisen, vid ett tillrälle då en stöld blifvit begåxgen bos en lagkarl, måste erkänna sig vara på villospår. Vi kunna ju en annan gång förlora någon af våra klienters vigtiga handliogar. Mr Butterby gat Bede en hastig blick och erböll som han tyckta ett nästan omärkligt tecken till svar. Det var ej första gången han var invecklad i en sak, der sonen hade en hemlighet för fadrea. Vi skola ej försammsa något, sir. Gifoss tid och vi skola måbända lyckas bättre. Man värtar att ni skall göra det, sade mr Greatorex med eftertryck. Pal:smannen steg upp för att taga afsked. Gå omkring andra vägen till mitt rum och vänta. Det kunde väl ej hafva varit i inbillningen mr Butterby hörde dessa ord. Ehuru svagt de framhviskades nådde de likvät tydligt hans öra då Bede Greatorex gick förbi honom för att, som det tycktes, kasta en blick genom fönstret. Om det var inbillning eller icke, så handlada han lixväl derefter. Han gick ut på gatan, trädde åter in genom den andra porten och passerade korridoren till det enskilda arvetssummet. Då Bede Greatorex kort derervände dit fann han honora der sittande vför en karta öfver Loudor. Ni gjorda orätt i el ni mr Hursts samn till min far, började Bede häftigt seden dan reglat görrev. Det beror vå huru man tager det, svarades med köld. Om er far inte fär någon ledning för sina misstankar, mr Bode Greatorsx, så blir följden den, att han sjelt drar sina slutsatser, det är åtminstone min öfvertygelse. Må så vara. Det är inte min afsigt att han skall misstänka nägon s! skilivarpe. Han skjuter skalden på css, kallar oss slappa och odugliga och det är ej att undra Cd