Aftonbladet – 9 februari 1871, sida 1

skenbart upptagen af att formera den afbrotna spetsen på sin blyertspenna, märkte anska väl att Bedes blick aldrig öppet mötte fadrens. Vore jag i hans ställe, tänkte polismanpen, skulle jag rätt så gerna säva sanningen. Hvad tjenar det till att krångla så der och säga att han misstänker den ene eller den andre, när han i alla fall inte misstänker någon af dem. Bättre vora om gubben Greatorex finge veta alltsammans och sjelf ge hvarföre det måste döljas, men han vill väl inte göra den gamle ledsen kan jag tro Så var det, ehuru kanske mr Butterby ej hade så rätt i alla sina slutsatser. Jag är fullkomligt öfvertygad att skrifvarne vid min ardelniog äro lika oskyldiga som edra biträden, sir., sade Bede med något upprörd stämma, hvilket ej uvdföll lyssnaren, som genast insåg att den äldre Greatorex misstankar åt detta håll voro ämnade att afvändas. Jag tror att det varmr But terby som först nämnde dem, och då jag i följd deraf kom att tänka på hvar och en särskildt, så erinrade jag mig att Hurst var den ende som tycks depensera några betydliga summor och som för ett elegant letnadssätt. Var det inte så, mr Butterby?, Den detektive polismannen hade af sitt yrke lärt att vara beredd på hvad som helst. När således Bed2 Greatorex plötsligt vände sig till honom och en ny Jjungande blick ar da mörka ögonen mötte hans, rördes likväl ej en muskel i hans ansigte. Ni har rätt dozuti, sir.n Bede,, sade mr Greatorex iagnt, mod ton: vigt på orden, om mina egoa skrifvare lika löst tillträde till ditt rum som de andra, så skulle jag ej, så bestämdt sou jag nu gär, vidhålla deras oskuld. Du åter tycks harmas öfver att en blott misstanke kan vändas åt annat håll Visst inte, min far. Jag blef endast missnöjd öfver att Hursts namn blitvit inblandadt utan giltig orsak.. Låt mig förklara, mr Butterby., fortfor den gamle herrn med skärpa, att jag väntar