Aftonbladet – 9 februari 1871, sida 1

ROLAND YORKE) Af mrs HENRY WOOD. Öfversättning från engelskan. Den gamle advokaten satt i sitt enskilda rum och Jonas Butterby midt emot honoza. Polismannen bade infunnit sig på en ganska bestämd kallelse af mr Greatorex. Huruvida mr Butterby endast var sig sjelf ansvarig för undersökningens låogsamma gång eller om han på högre ort gifvit en vink om Bede Greatorex hemliga förbehåll, är en sak som vi icke kunna afgöra, men så mycket var tydligt att han var fri att handla efter sitt godtycke. Det är inte förlusten af penniogarne, inte för att en summa af fyrtiofyra pund är af så stor betydenhet för mig, som jag ifrar för upptäckt af stölden, sade mr Greatorex med ett uttryck af stränghet i sitt öppna, ärliga ansigte. Det är ena känsla af obehag att veta det en tjuf måste finnas i huset, jag kan ej låta bli att frukta en ännu kännbarare förlust och väntar nästan dagligen att få höra att något sådant inträffat. Det är inte osannolikt,, medgaf mr Batterby, som förmodligen fann sig något generad af sin ställning. Att vexeln har blifvit stulen af någon bland de skrifvare som biträda rmin son, tycker jag inte kan betviflas. Mr. Bede tror så äfven, inföll Butterby. Han ålade mig att egna min uppmärksamhet åt dem, -n isynnerhet. Hvem då ? Hurst. Hurst!s upprepade mr Greatorex förvånad, Mr Bede har likväl misstagit sig, sir. Det är inte mera Hurst än det är jag sjelf. Polismannen erinrade sig nu ehuru för sent, att han måbända ej handlat kloktizatt omtala detta för mr Greatorex, men sannin) Be A. B. tr 1—14, 16—22, 24—32.