Aftonbladet – 8 februari 1871, sida 3

Min husbonde är utgången, mr Brookes. Jag undrar huru många gånger jag har fått samma svar,, sade mr Brookes. Det är knöappt möjligt att han är borta så här tidigt på dagen. Möjligt eller inte så är han likväl ute som ni ser, svarade betjenten vårdslöst. Nå, se hit då, här lemnar jag räkningen ännu en gång och det blir den sista, sade mr Brookes framtagande ett papper. Får jag ej min betalning inom tjugufyra timmar så stämmer jag honom inför rätta. Det har han nog allvar med, hviskade betjenten då mr Brookes aflägsnat sig. Hamish öppnade tapetdörren och Gerald kom ut, sjudande af vrede. De skarpaste förebråelser haglade öfver betjenten, som för denna gång försummat sin vanliga vaksamhet och derigenom vållat att hans husbonde nära nog blifvit öfverrumplad at fienden. Jag är skyldig karlen :en obetydlighet för skodon, sade Gerald, sedan betjenten blifvit visad på dörren. Han är en efterhängsen björn som ej vill vänta. Sju pund och tio shillings,, — han slängde räkningen ät sidan — för, en så lumpen summa vill man lagsöka mig! Betala honomp,, sade Hamish, Betala! ja, det vore nog en god sak om det vore mig möjligt, men du skall veta Hamish, fortfor han nedslagen, att jag är ganska illa deran just nu. Hoamish öfverlade i tysthet om han vore i stånd att bjelpa honom. Gerald stod vid elden förgrymmad på hela verlden. Om -jag visste huru jag skulle kunna. undgå Iden der stämningen, sade han. Det kan lätt blifva kändt öfverallt, ja jag är verkligen alldeles öfverhopad af motgångar. Hvarken Carrick eller Vincent Yorke villja bjelpa mig. Dipa utgifter äro dryga, Gerald: ) Hvem fan kan bjelpa det? inte kan jag lefva som en eremit heller. Ursäkta, min I vän, att jag är vid dåligt lynge, men jag ) har skäl dertill, och så kommer Winny just när jag-har svårt nog att reda mig ändå