Aftonbladet – 8 februari 1871, sida 3

egenkär narr! mumlade Gerald i raseri. Akta er sjelf, Hamish Channing, förr eller senare skall ni få erfara hvad det är att hafva gjort mig till er fiende. En tröst kom Gerald tillhanda innan dagens slut, då mr Brookes qvitterade räkning i försegladt kavert lemnades honom af brefbäraren och han undrade hvem i all verlden kunnat vara så hederlig och betalt hans skuld. SJUTTONDE KAPITLET. Misstag. Det var lättare för mr Bede Greatorex att säga till polisagenten, låt saken falla,, än för denne att handla derefter, helst då fadern intresserade sig för ämnet. Mr Greatorex ifrade af alla krafter för en upptäckt och samlade sjelf de upplysningar som funnos att tillgå. Då tiden gick utan att frambringa nägot resultat och mr Butterby endast infann sig för att meddela att ingen upptäckt skett, blef mr Greatorex ond. Detta var något oerhördt! en vexel stulen hos dem midt på Jinsa dagen och infriad i banken utan att polisen ännu kunnat komma tjufven på spåren. Mr Greatorex tyckte att man borde blygas att erkänna en sådan oduglighet i att uppfylla sin skyldighet, En sak som förvånade honom var att hans son Bede icke syntes vara angelögen om någon vidare undersökning, utan snarare, efter hvad det tycktes mr Greatorex, betraktade hela affären med likgiltighet. Hvaraf kom sig detta? Bede borde ju vara lika ifrig som han sjelf, ja, ännu mera, ty det var ju ur häns pulpet som vexeln blifvit stulen. Mr Greatorex började tro att den liknöjdbet, hvarmed Bede sedan någon tid skötte göromålen,äfven var orsak till hans försummelse i detta fall. Var han verkligen mera allvaranit sjuk än han ville medgifva? Mr Greatorex började frukta att så var förhållandet. (Forts.)