Aftonbladet – 8 februari 1871, sida 2

I medföra en penningsomma för det försåldes I bohaget. Innan han hunnit yttra något viIdare hejdades han af ett gällt akri från Winny, so:u nu först kommit underfnnd med Jatt vagnen ej innehöll annat än barnen och dem sjelfva. Sakerna, Gerald! Hvar i all verlden finns sakerna ? Tyst, Winny, sade han häftigt, i det han hindrade henne från att ropa an kusken. Sakerna skola skickas till er bostad. Men det är en hel hop som vi kunde behöfva nu, sade Winny ängsligt. Hur skall jag bära mig åt utan dem? Så godt du kan, svarade han med köld. Tror du det hade gått an att proppa full rummen hos Hamish Channing med dina bylten? Mrs Channing stod redo att vänligt välkomna dem, och Winnys första rörelse var att brista i gråt och förtro henne sitt bekymmer öfver sakerna. Om Gerald hade gift sig för ett vackert ansigtes skull, så hade han också fått ett litet pjunkigt våp till hustru och han hade längesedan kommit underfund dermed. Efter att hafva lemnat dem i mrs Channings värd öch skrifvit upp adressen på deras bostad, ämnade Gerald gå. Han var upptagen för aftonen af att supera i ett sällskap vid Richmond och skulle ej träffa sin hustru förrän dagen derpå. Ämnar cu inte bo hos oss?, stammade Winny blek af ängslan. Åbjo, det förstås., svarade han värdslöst, men då jag är sent upptagen på annat håll bor jag i mina rum. Gerald hoppade upp i åkdonet och lemnade Winny att hos sin vän Ellen Channing söka den tröst hon kunde gifva henne. Utom ett hjertligt välkommen, hade Hamish ej mycken tid att sysselsätta sig med Winny, ty ban var fullt upptagen af hennes mans manuskKript. På qvälen förde han henne likväl hem, betalte droskan och följde henne in. Gerald hade hyrt tre rum och värdfolket skulle hushålla för dem. Det första mrs Yorke tog sig för, var att sätta sig på närns