Stockholm d. 17 Dec. 1870. Fr. Grafström, C: 0. Berg, Kyrkoherde i 8:t Clara. Grosshandlare. Victor Granlund, Förste amanuens i riksarkivet, fil. dr. Hvad slutligen beträffar sjelfva planen för trasskolans verksamhet, samt huru den tillkommit och det mål hvarefter den sträfvar; så vill jag låta läraren sjelf tala uti nedanstående enkla och okonstlade Redogörelse för Trasskolan i Hornskroken. Djupt gripen vid åsynen af de många vanartiga och trasiga barn, som i hufvudstaden irra omkring på gator och torg utan hem, utan skola, utan kyrka — utan Gud i verldea och på sådant sätt uppväxa att bilda samhällets värsta afskum, beslöt jag att försöka samla några af dessa arma varelser omkring mig i afsigt att, om möjligt vore, gifva dem någon undervisning, vård och uppfostran. Men för detta ändamål måste jag bafva en passande lokal, hvilköt äfven till slut lyckades mig att finna. I slutet af April månad d. å. förhyrde jag i huset JM 1 vid Hornskroken en större sal, förr begagnad till de icke välkända Hornskroksbalerna, mot en årlig hyra af 200 riksdaler samt anskaffade till densamma bänkar och tarflig, men brukbar unvdervisningsmateriel. Derefter uppsöktes några smutsiga, nästan balfnakna varelser, som tillfrågades, om bland dem funnes några, som icke gingo i folkskolan. Då gett jakande svar följde, inbjödos dessa vänligen att besöka min skola. Efter några bevekande föreställningar lofvade slutiigen en af dem att komma. Med tillhjelp af denne uppsöktes flere andra, som på eamma sätt inbjödos. Då skolan öppnades följande dag, den 4 Maj, fick jag den stora glädjen att anteckna 14 gossar af olika åldrar. Jemte desse hade äfven många andra infunnit sig: De visades vänligen till folkskolan att der söka inträde. Med undantag af fyra, hvilka börjat med innanläsning, kunde ingen af dem ens de första bokstäfverna. Derjemte sakna de alla äfven de första begreppen i kristendomens bufvudsanbingar, men deremot voro de fleste bland dem väl hemmastadde i västan alla slags synder och laster. Mycket nedslagen af denna sorgliga upptäckt stod jag en stund nästan rådvill, icke vetande hvilka medel, som här voro de mest lämpliga att använda. Valet var dock snart gjordt. Lifligt sökte jag stt framställa för dem liknelsen om den förlorac Bh nen., hvilket syntes göra ett djupt intryck på dem alla. Derefter utdelades bröd bland dem, hvilket icke litet bidrog dertill, att alla lofsade att återkomma följande dag, hvilket äfven skedde, då på samma sätt bröd utdelades. Under hela sommaren och hösten hafva nästan alla barn dagligen på detta sätt erhållit bespisning, samt äfven någon beklädnad. De härtill erforderliga medlen, såväl som till hyra för skollokalen har jag dels af mina egna små tillgångar uppoffrat hvad jag kunnat, dels har jag af personer, som nitölska för den vigtiga sak, för hvilken skolan arbetar erhållit några små bidrag. Af församlingens fattigvård har på senare delen af hösten dagligen bekommits 6 kakor bröd och något soppa, som iskolan utdelats åt de mest hungriga bland dem?) Genom att iag på detta sätt äfven sökte afhielpa de mest skriande behof efter bröd, har det lyckats. mig att komma. på förtrolig fot med dem alla. Deis ensam, dels med tillhjelp af rågra bland barnen, bar sedan alltfere efterhand uppsökts. Några hafva ock sjelfmant infunnit sig. Så t. ex. är förhållandet med sist mottagne, hvilken för stöld en tid varit insatt i fängelse. Han bad mig med tårar i ögonen att. få stanna, emedan han ej ville återgå till. folkskolan, den han någon tid lärer bafva besökt. Desse stackars barn. såväl som många andra, sakna helt och hållet föräldravärd och hem. Stora svårigheter hafva under den fortsatta verksamheten visat sig med att få barnen att ordentligt återkomma. Derföre har jag också nästan hvarje morgon, innan läsningen börjat, dels på gator, torg och i Skinnarviksbergen, dels i de uzla hemmen, fått uppsöka och återhemta. dem tillskolan. I-de-flesta fall har orsaken -härtill varit att söka hos föräldrarne, som dagligen utsända de stackars. varelserna att skaffa mat åt sig sjelfva, sina syskon, samt ofta äfven åt fader och moder, under det de i all maklighet ligga hemma och förtära de från föregående dag öfverblefne bitarse. Många suckar har jag hört frampressas utur dessa erma barns:hjertan öfver dessa svrgliga förhållanden. . Kunna barnen medföra några. slantar. till hemmen, få de ofta genast gå till krogon med desamma, der de utbytas mot bränvin. Barnen anse sig nu med en viss rätt vara de egentliga egarne af rusdrycken, hvarföre de under bemgåendet förlära en del deraf. På detta sätt utbildas de ganska tidigt till bränvinssupare, hvarföre ock barn, vid 10—11 års ålder icke sällan besöka krogsrne, der de för de hoptiggda eller på annat sätt hopBämlade slantarne a vinningslystne krögare tillhandla sig rusdrycker, som ofta förtäras på stället. Af sådan orsak hafva flere fall inträffat, att bårn kommit rusiga. och oregerliga till skolan: Ofta öfverfalias de med-hugg och slag af sina öfverlastade fåder eller onaturiiga mödrar, stundom midt i natten, hvarföre de anse sig mera trygga att ligga i en portgång, på däcket af ett fartyg eller under en trappa, såsom jag ofta nattetid påträffat dem. Skall pu pågon vård och uppfostran komma desse olycklige till del, så inses lätt nödvärdigheten af att det måste finnas ett hem, ett kristligt vårdande hem för de husville och öfvergifne. I förtröstan på Gud, som är de öfvergifneg hjelpare och så framt erforderliga medel dertill inflyta, har jag beslutit, att ofärdröjligen, jemte eller i förening med skolan, anskaffa ett hem, en fristad, om än sä tarflig, för de mest förfallne och öfvergifne, der de skulle komma att åtnjuta öm, råoderlig vård och kärleksfull behandling. För detta ändamål har jag ställt mig i förbindelse med tvennö :stådkrade och allvarliga qvinnor, Kvilka af kärlek till dessa samhällets olycksbarn, mot sköllg ersättning äro redo att åtaga sig detta ansvarsfulla kall. Derjemte har jag tänkt, att hos såväl det blifvande nemmets barn, som ock för dem, hvilka fortfarande skulle bo 1 egna hem, anskaffa 2-3 allvariga män, kvilka skulle andervisa der uti några baadtverk, och vore måhända skomakeri, skräderi, snickeri eller dyiikt, härför de mest Jämpiga. På detta sätt förhindrades de ifrån att gå! åfänga och lära mycket ondt, på samma gång de ifven kunde beredas att blilvå nyttiga medlemmar samhället. Så snart de blifsit vanda vid ordentig skolgång, samt jemn sysselsättning och man lerjemte kunde förmärka, att deras förhållande gåfve höpp om att en stadigvarande förbättring uträdt, vore det måhända lämpligast, att här och! ler i landsorten, kashända äfven i hufvudstaden! ställa sig i förbindelse med personer, som ömma ! ör det uppväxande slägtet och för iatet, eller mot någon ringa ersättning skulle vara villiga att anjaga dem och ombesörja deras fortsatta värd och uppfostran. Genom att fullfölja den ofvan ängifaa, eller nåson härmed liknande plan, vågar jag hoppas, att många af hufvudstadens bard, som stå på branten vf undergång, skola kunna bjelpas ochi stället för att blifva samhällets tjufvar och mördare, blifva arbetsamme och nyttige mäni vårt kära fosterland. Stockholm i December 1870.n J.O. Lindgren. Sedan jag ehållit alla dessa, för bildande af mitt omdöme värdefulla uaplysningar, afägspade jag mig, fast besluten att imin ringa nän-söka bidraga till-:ernåonde. at de ädla och mennisko vänliga mål, hvartill skolans ange öreständare strätvar, med en fasthet i viljan ch en få glad förtröstan, att jag verkligen ror, att han slutligen skall lyckas, om han ndast icke alltför mycket motarbetas af demy) ; On vant sig attmisstro och missköäuns hvarjet, jegennyttigt erbete för den lidande menskigheten och altid äro benägsa att såsoml),