Aftonbladet – 7 februari 1871, sida 1

4 FST 0 VO VR — jag,, svarade Jenkins. Prat, påstod ni med dygdig harm, just som jag inte skulie känna igen en tjaf vid första ögonkastet... Mr Roland Yorke... Det är ej värdt att afbryta mig, Batterby, förrän jag fått tala till punkt, skrek Roland, i sin förbittring öfverröstande honom. Ni tog verkligen Arthar Channing och rörde upp: himmel coh jord för att få honom öfverbevisad. Hade den vise kung Salomo gjort en extra tur från stjernornas land för att öfvertyga er om Arthurs oskuld, hade ni väl praa tat ikull honom liksom ni gjorde me? den stackars Jenkins, Det var likväl ej Arthur, som nå nog mins, gamle Bniterby, utan det var jag. Har ni lust stt ännu en gång begå ett misstag så gör det om ni vill, men det blir ! Cast för om ni beskyller mig för den här affären. Jag får säga er en sak, mr Roland Yorke — pi skulle kanske inte se så stursk ut om jag i morgon steg in hos Greatorex och talte om det der fordna misstaget Jag bryr mig ej mycket.om, ifall ni ämnar göra det, sade Roland uppriktigt. Det vore rätt så. godt om det blef kändt öfverallt, efter det ändå jemnt skall upprepas för mig både af Hurst och af min bror Gerald — jag kommer just ifrån honom. Jag tänkte det skulls kunna dö bort under det jag var i Port Natal, men det ser inte så ut Ni får det ej att dö ut genom oförskämdhet, sade mr Butterby. Så må det lefva då, ljöd svaret, ty,oförskämdhet hör till min karakter. Farväl nu, nr Butterby, ni kan träffa mig der jag bor, om ni behagar komma med ett par pek slofvar åt mig, (Forts.)