Aftonbladet – 7 februari 1871, sida 1

blickar till höger och venster, eburu han för ögonblicket ej hade något bestämdt mål för sin uppmärksamhet. En reslig ung man som med snabba steg skyndade framåt bade så när spruvgit omkull den fredligt vandrande polismannen. Halloh! skrek Roland, ty det var ingen annan än han. Hvad går ni här och tittar efterfa Rolands ton var ingalunda vänlig, utan bade en släng af fordna tiders högdragenhet, Han kom just nu från sitt besök hos Gerald, hvilket försatt bopom i temligen dåligt lynne och mr Botterby hade dessutom aldrig varit hans favorit. Polismannen som fann sin värdighet förnärmad tyckte ej om anmärkningen. Efter er sjelf måhända, gatan måtte väl vara fri för mig såväl som för er! Då är det ej första gångon niär på vila spår. Hara mänga oskyldiga be7 ni tagit i förvar på senare tiden? het YOfa Pölire om ni förde ett höfligare SPr5l, mr Yorke. Ni skulle kanske ej tycka om ifall jag toge er. Kanske lika mycket som Arthur Channing gjorde när ni tog honomp, sade Roland djerft. Jag har haft en fågel oplockad med er alltsedan den tiden, mr Butterby, och jag tänker inte glömma det. Har ni gjort er qvitt ansvaret för vexeln också, likasom ni gjorde med de andra pengarne? sporde mr Butterby retad. Kanske och kanske inte, genmälte Roland. Tro hvad pi bebagar, ni är i alla fall ett fårhufvud, mr Batterby. Den der stackars beskedlige Jenking, som var för god för denna verlden, egde mera skarpsynthet än ni. Arthur Channiog är den skyldige och jag har tagit honom i fängsligt förvars, sade ni en gång. Artbur är oskyldig, det bedyrar