Aftonbladet – 7 februari 1871, sida 1

utt man kan läsa hans tankar om man vill ch jag tror han gerna skulle mista sin hö;ra hand om det förflutna vore ogjordt. Kan nog tro det, instämde polismannen. Så tänka många efteråt i dylika fall. Nå, har pi någonsin sett till Godirey Pitman? Nej. Har ni gjort det? Mr Butterby gaf ett nekande tecken, Godfrey Pitman var ännu en olöst gåta för honom. Mannen var förklädd, då ban uppehöll sig hos er i Helstonleigh, mrs Jones, det är ntet tvifvel derow, och denna omständighet har försvårat spaningarne efter honom, förstår nin Ett antagande, så egnadt att kasta skugga öfver henne och hennes hus, var en dödlig förolämpning för mrs Jones. Mr Butterby ick erfara att hennes tunga ingenting förlorat i skärpa sedan fordom, och hon besvarade hans afskedshelsning ganska kyligt. Miss Rye råkade jast komma hem i detsamma och mr Batterby helsade henne med en granskande blick ur sina små, grönaktiga ögon. Hon blef hvit i ansigtet som ett lärft. Hvarför kommer han hit? frågade hon med halfqväfd stämma, då mrs Jones återtagit sin plats, För sitt nöjes skull, förmodar jen svarada mrs Jones, vid alltför dåligt lynng för att big sig om att omtala det hav, efter hvad hon trodde, kommit af en händelse, Förklädda personer i hennes hos! Jo, det var hyggligt! Hvad är det som felar dig? Alletha Rye hade satt sig ned på närmaste stol och tycktes kämpa för att kunna andas. Hennes bleka och upprörda utseende ädrag NL mrs J ones. uppmärksamhet. Jag bar fått båll i min sida, jag gick visst för fort, svarade hon. Mis Jones tog upp sin stickning,