Aftonbladet – 6 februari 1871, sida 3

det vara vigtigt ej blott att ledande persoi Iners åsigter i denna angelägenhet blifva kända, men framförallt att de ej blifva missr kända, d. v. 8 utlagda på ett sätt, som kan förmå allmänheten att tro, det de velat säga raka motsatsen till hvad meningen verkligen , varit. ) Ett märkligt försök i sistnämnda riktning ; Ispåras i JK 25 af Göteborgs Handelstidning -lunder rubrik Göteborg den 31 Januaris, ; hvarest, sedan utrikesministerns tal i Andra (kammaren rörande några uttryck i trontalet . blifvit återgifvet, yttrat att detta anförandes . ikarakter förringar, ja rentef utplånar betydelsen jaf vissa yttranden trontalet. Då en för alla I konstitutionella begrepp så främmande föreIteelse, som att en af regeringens egna leda; möter skulle inför landets representation förFiringa och utplåna betydelsen af de yttranIden, som med skäl böra anses utgöra rege fringens eget program uti de för statsmakter na under året gemensamma angelägenheter, I mäste i hög grad väcka allas förvåning, och man kan svårligen tro, att en samvetsgrann I meddelare af dagens händeleer, utan den i grundligaste förutgående undersökning, skulle j vilja kring land och rike sprida så farliga (rykten, hafva vi ovilkorligen gjort 03s den frågan, huruvida bevis tör ett sådant antaigande, som det ifrågavarande, blifvit af Han. Ådelstidnipgen på samma gång som detta framlagda. Vi läsa då först och främst Jatt, under det trontalet förkunnar att anledning icks saknas att befara ) krigslågans vidare kringgripandes, yttrar deremot utrikesministern att ingen särskild anledning förefinnes att befars det andra makter skola komma att deltaga i det nu pågående kriget, samt alt ingen anledning finnes heller ait antaga det vår neutralitet skall blifva kränkt, men alt detta dock ej är säkert i händelse of elt nytt kriga, och tillägger H.-T. att ,icke ens då förutsätter h. exc. sådana förvecklingar alt vi deraf skulle ega giltig anledning att i dem; verksamt deltaga. Nu frågas: utplåna dessa utrikesministerns ord betydelsen af trontalets? Aro de ej med hvarandra öfverensstämmande? Kan man ej säga att krigslågan kan gripa omkring sig, utan att derför hafva sagt att andra makter skola deltaga i det nu pågående kriget? Eller kan H.-T. omöjligt tänka sig något annat sätt för kringgripandet, än att uti det krig, som nu föres mellan Tyskland och Frankrike, en eller flera makter skola ställa sig efåsom deltagare på endera eller båda parternas sida? Har aldrig historien visat huru det ena kriget födt det andra? Hvad tror H.-T. sjelf om förhållandet emellsn de två sista krigen, eller emellan det förra af dessa båda och det näst derförut utkämpsde? Aro dessa krigelågor blott enstaka händelser, der intet öga förmår se vågot sammanhang? Eller är det ej i grunden samma låga, hvilken lik skogselden sjunker ned i jorden på det ena stället, för att snart åter uppflamma på ett anvat? Hvad angår utrikesministerns förutsättning att vi icke ens i kommande förvecklingar skulle ega giltig anledning att verksamt deitaga, så tyc-i kes H.-T. ej vilja märka, att dessa ord ut-! talas i samwanhang med öfrertygelsen att det alltid blir vår önskan att upprätthålla neutraliteten, hvilket gifver det hela den mening, att värt lands försvar är nödvändigt ej för ett I offensivt deltagande, utan för ett värnande af: vår neutralitet, och är denna mening så myc-: ket tydligare, som det straxt derpå visas: huru svårt det är att ej (således emot sin vilja) inblandas i ett blifvande krig, hvarför! vi böra vara beredda att med krofi motsätta oss sådana försök och med vapenmakt !! häfda vår neutrala ställning.. — Vidare har : H.-T. funnit, att utrikesministeros erinran !! derom att traktaterna aldrig varit särdeles. respekterade gjort trontalets klagan öfrer att det politiska rättstillståndet nu) hvilar)! på en osäker grundval, obefogad eller bety-! delselös. Oberäknadt att ministern ej fällt! de anförda orden, utan endast såsom en in-j! ledning påpekat det i allmäntet vanskliga i!i traktaters helgd, tyckes det för hvar och en !! vara klart att de efteråt följande orden,om ! regeringar icke längre anse sig bundna afj! traktater på samma sätt som förrn, och om den gamla historiska rätten eller traktater-!:i vas rätt numera hvilar på svag grundr, ät Å j j L minstone bort omöjliggöra sådana slutsatser; som H.-T:-; likasom orden att för makterna af andra rangen ingenting annat återstår än att först och främst vid alla tillfällen uttala sin afsigt att fasthålla vid sin ajelfbestämningsrätt, och vidare att anskoffa de medel,l:som må vara rödvändiga för att häfda denna l! rätt, samt ministerns förhoppniog att vi ej i! skola sky uppoffringar för att häfda vår frihet! och sjelfständighet., synas föga öfverens-! stämma med H.-T:s påstående att således ! stötande i krigsluren för genomdrifvande aof ofantliga anslag är lika omotiveradt som många ! gånger tillförene. i Mäåtte den tidningsläsande allmänheten rik! tigt bedöma sådana artiklar som H.-T:s ifrågavarande, och till dess rätta värde uppskatta ! detta sätt att vid kritiska tillfällen tolka re-!) geringens ord. Den skall då också förstå,!: hurvvida H.-T:s slutliga fägnad det den af! oss (tidningen) uttalade uppfattningen af den politiska ställningen i denna tid befuunits så ! hufvudsakligen delad af h. exc. statsministern 1 för utrikes ärendena, bör anses för nämnde i! regeringsledamot smickrande eller ej. G ; f I En röst från Gotland i landets TIitaofnåmra