Aftonbladet – 4 februari 1871, sida 2

i en liten kammare med liggsoffa, det vs något vida värre. Geralds mening var ocks att två sina händer i allt hvad som rörd broderns simpla företag. Roland såg sig omkring och helsade si bror med vanlig bjertlighet. Han visste vä att den ej förnt blifvit besvarad, men va för godlynt att låtsa något derora. Den ela ganta bostaden med dess tillredelser för d väntade gästerna, Gerald sjelf, i hvad Ro land skulle benämnt full peryr, allt tyckte vitna om ett lif der intet behöfde försakas och Rolsnd tänkte att det ändå skulle var: präktigt att hafva det så. Gerald räckte långsamt frem ett par fing rar till svar på brodrens helsning och vän. tade att höra hans ärende utan att bed honom sitta. Har ämnade visst icke viss sig angelägen om Rolands besök. Roland slog sig Lkväl ned i en sammetsklädd hvilstol, lika obesväradt som om han suttit på mrs Jones gamla tagelstolar, och öfvergick derpå till ändamålet med sitt besök. — Roland bade nemligen samma dag fått bref från lord Carrick, hvilket utom apdra underrättelser innehöll ett meddelande, som Roland personligen borde framföra till sin bror. Innehållet deraf var en erinran till Gerald, att en skuldförbindelse för hvilken han och lorden voro lika ansvariga, ehuru den senare ej haft någon fördel deraf utan endast för Geralds skuld tecknat sitt ramn, ia var förfallen och att Gerald måste iviösa len. Säg honom, roin gossen, skref den dsinte lorder, att jag gerna skulle betala honom om det vore mig möjligt, men iör värvarande har jag ingenting sjelf. ; Detta ärende bidrog ej att göra Roanl nera välkomwen, Gerald bet sig i läpparae ned underiryckt rageri. Då han vändt sig ill Vincent Yorke med begäran om ett lån